Vackrast just nu
Linda Perhacs - Hey, Who Really Cares (från Parallelograms, 1970)
- en av alla dessa fantastiska kvinnliga singer/songwriters som gjorde musik kring slutet av 60- början på 70-talet, i likhet med Vashti Bunyan och Sibylle Baier, och som nu på 2000-talet äntligen får nån slags upprättelse - inte alltid uppskattades då det begav sig (eller gjorde det!), men som valde att hålla sig utanför den kommersiella skivindustrikarusellen och allt vad den stod (står) för - sedan bortglömda och nu återfunna, det är vackraste vackraste musiken!
Lyssna på samples från Parallelograms här, lyssna särskilt på Parallelograms, Hey, who really cares och Chimacum Rain.
Andra att lägga på minnet:
Margo Guryan - Take a picture (1968), 25 Demos (2001)
Bridget St John - Ask me no Questions (1969, bonustrack edition 2005) - för full discografi klicka på länken
Karen Dalton - It´s so hard to tell who´s going to love you the most (1969)
Vashti Bunyan - Just another diamond day (1970), Lookaftering (2005)
Sibylle Baier - Color Green (2006/ inspelad 1970-73)
- en av alla dessa fantastiska kvinnliga singer/songwriters som gjorde musik kring slutet av 60- början på 70-talet, i likhet med Vashti Bunyan och Sibylle Baier, och som nu på 2000-talet äntligen får nån slags upprättelse - inte alltid uppskattades då det begav sig (eller gjorde det!), men som valde att hålla sig utanför den kommersiella skivindustrikarusellen och allt vad den stod (står) för - sedan bortglömda och nu återfunna, det är vackraste vackraste musiken!
Lyssna på samples från Parallelograms här, lyssna särskilt på Parallelograms, Hey, who really cares och Chimacum Rain.
Andra att lägga på minnet:
Margo Guryan - Take a picture (1968), 25 Demos (2001)
Bridget St John - Ask me no Questions (1969, bonustrack edition 2005) - för full discografi klicka på länken
Karen Dalton - It´s so hard to tell who´s going to love you the most (1969)
Vashti Bunyan - Just another diamond day (1970), Lookaftering (2005)
Sibylle Baier - Color Green (2006/ inspelad 1970-73)
Veckans blogg
... ett mer än lovvärt försök tycker jag; upptäckte den idag! En blogg för samtal om sex: Under våra rosa täcken
Presentation:
Under våra rosa täcken
- Om du inte pratar om det - skriv om det
Presentation:
Under våra rosa täcken
- Om du inte pratar om det - skriv om det
Det här är inte en sexblogg. Syftet är inte att hetsa upp, försköna eller tävla i erfarenheter. Vår inspiration kommer istället från caféscenerna i Sex and the city där karaktärernas samtal ofta rör sig kring sex. Samtalen präglas av en öppenhet och en tillåtande stämning. Ingenting är tabu.
Vi saknar ett liknande forum i våra liv. Även om ämnet borde vara naturligt vid söndagsfikan känns det inte alltid bekvämt att ta upp.
I bloggvärlden brukar dock det mesta gå lättare att prata om. Ibland räcker det att någon formulerar en tanke så finns den.
Våra riktlinjer:
· Utgå bara från dig själv och din verklighet, bakgrund och vilja.
· Sätt en ära i att våga fråga det mest grundläggande eller testa dina vildaste idéer.
· Bloggen ska hjälpa, inte stjälpa, den ska ta bort krav och/eller inspirera till nya upptäckter.
Ebba, Ellen, Judith, Mary, Virginia
Dagens låt(ar)
.. och ja, idag idag... flyr jag bara in bort iväg in i musiken, och skriver på bloggen dricker kaffe och mer kaffe, allt för att slippa ta tag i allt det där andra, alla "måsten" och "borden", det är både glädje, förväntan, vemod och ångest, och musiken förstärker än det ena än det andra och jag vill vara i allt känna känna bara vara i nuet vara lycklig mitt inne i musiken tonerna sväva bort inte vara här och nu utan nån annanstans bättre ställe var jag vet inte men vill vill så mycket men stannar här inne skönast stanna och här är några låtar jag vill lyssna på om och om igen just nu om ni kan lyssna lyssna ni med
Camera Shy (The Lucksmiths)
Never the Last Time (Soft Eyes)
Don´t Ask (Grizzly Bear)
Drama King (Peggy Honeyvwell)
Upptäck fantastiska Peggy Honeywells Faint Humms (Galaxia, 2005), alt. bluegrass/country/folkpop, som en skön blandning av Gillian Welch och Cat Power, Mazzy Star, och ja, kanske Cowboy Junkies. Läs också kortrecensionen "Två konstverk i ett".
Camera Shy (The Lucksmiths)
Never the Last Time (Soft Eyes)
Don´t Ask (Grizzly Bear)
Drama King (Peggy Honeyvwell)
Upptäck fantastiska Peggy Honeywells Faint Humms (Galaxia, 2005), alt. bluegrass/country/folkpop, som en skön blandning av Gillian Welch och Cat Power, Mazzy Star, och ja, kanske Cowboy Junkies. Läs också kortrecensionen "Två konstverk i ett".
Pop Dakar 2006
Glöm inte Pop Dakar nu på lördag den 2 september, Gula Villan vid Sthlms universitetet - klart vi ses där! Fri entré och allt, fantastiskt! (Och regna kommer det absolut inte göra, eller hur?!)
Ser fram emot Taxi Taxi (klicka och lyssna!) och Love is All, men är också väldigt nyfiken på The Lucksmiths (AUS), av det jag hört so far kan detta med största sannolikhet bli höstens lyckopiller (lyssna bara på Camera Shy, underbart!), pop i Housemartins, McCarthys, Go-Betweens och the Smiths anda. Annat? Ja, Rubies (US) verkar intressant, skulle kunna passa som soundtrack till filmen Me and You and Everyone We Know... Mer? Kanske Nixon, Vapnet, Bloood Music...
Här är schemat med bandens speltider:
Stora scenen
16.15 The Gray BrigadeSer fram emot Taxi Taxi (klicka och lyssna!) och Love is All, men är också väldigt nyfiken på The Lucksmiths (AUS), av det jag hört so far kan detta med största sannolikhet bli höstens lyckopiller (lyssna bara på Camera Shy, underbart!), pop i Housemartins, McCarthys, Go-Betweens och the Smiths anda. Annat? Ja, Rubies (US) verkar intressant, skulle kunna passa som soundtrack till filmen Me and You and Everyone We Know... Mer? Kanske Nixon, Vapnet, Bloood Music...
Här är schemat med bandens speltider:
Stora scenen
17.30 Blood Music
18.45 Vapnet
20.00 Erlend Øye (NO) (Solo Akustiskt)
21.15 Lucksmiths (AUS)
22.30 Love Is All
23.45 Basteroid (DE)
Lilla scenen
15.00 Nixon
15.45 Fontainebleau
17.00 Taxi taxi
18.15 Fred Astereo (AUS)
19.30 Holy Madre
20.45 Rubies (US)
22.00 Familjen
23.15 Rigas
DJ:s: Terry + Teet, Gustav Sundh, Mike Downey.
Club Starfly: Soft Eyes
Imorgon, lördag den 26 augusti, spelar Soft Eyes m fl på Club Starfly. Lyssna på smakprov här; det är vemodigt, mjukt, amerikanskt och folk/country-poppigt, riktigt bra med andra ord. Jag missar tyvärr, ska ner till Göteborg i helgen, på bröllop. Men alla ni andra, pallra er dit!
The Soft Eyes
The Soft Eyes
August, 26 2006 at Club Starfly @ Teater Scenario
Hantverkargatan 78, T-bana Fridhemsplan, Stockholm
The Soft Eyes + Ohm + Bobby Baby DJ:s: Starflys Heta 20.00-24.00, 60:-, 18 år
Kvällens presentatör: Alexander Bartilsson
Skrivandet: skönhet/skevhet
Håller på som besatt just nu med mitt manus. Banne mig, det ska bli nåt. Även om det trilskas och är svårt få ihop allt. Till en helhet. Men tänker: kanske måste det få vara "misslyckat", ofullbordat, lite snett och vint. Strävan efter perfektion? Varför då? Vad är "perfektion"? Vet inte. Rörelsen framåt hela tiden mot något ännu bättre. Men låta det vara. Färdigt. För jag vill inte ha perfektion. Vill ha störningar skevheter falska brutna ackord brist brus infall. (För mig är det kanske det som är "perfektion". ) Som Islaja Strountes My Bloody Valentine mer som musik. Men inte skönklingande. Utan motsatser paradoxer krockar möten. Och det är inte det lättaste. Att hitta den balansen. (Balans?)
Oordna sinnena, skrev Rimbaud. Kan man det? Känna med ögonen. Smaka med händerna. Osv.
Och hur språket hela tiden drar mot skönheten. Hela tiden detta med poesi och skönhet. Att språket språket skönheten står i vägen. Jag måste bort från och igenom och ut på andra sidan. Vill ha allt det där andra också smutsen oljudet skräpet white noise*. Skönheten i det. I det oväntade. I det fula uppbrutna i bakgrundsbruset. I störningarna. Att skönheten finns där men ser annorlunda ut. Än det vi förväntar oss.
Om mina texter säger man: finns viljan till skönhet. Att det är karaktäristiskt. Och jag kommer inte undan. Ja, jag vill skönhet. Poesi är skönhet. Men också allt det andra. Och om formen, kompositionen: det arkitektoniska i dem. Men denna gång handlar det inte längre om ordnandets princip. Utan om oordnandets, osorterandets princip.
Alltså: skönhet och skevhet
distortion (förvrängning, vrickning). Ja, just distortion är ett nyckelord här. Och:
white noise
störningar
paradoxer
oordnandets princip
Sen om jag lyckas med mina intentioner är förstås en helt annan sak.
Men att skriva är också att misslyckas. Gång på gång. Oundvikligen. Därav frustration otillfredställelse och en ständig strävan efter att fortsätta skriva? Misslyckandets princip? Misslyckandet som förutsättning för skrivandet?
----
Not.* White noise is a type of noise that is produced by combining sounds of all different frequencies together. If you took all of the imaginable tones that a human can hear and combined them together, you would have white noise.
Oordna sinnena, skrev Rimbaud. Kan man det? Känna med ögonen. Smaka med händerna. Osv.
Och hur språket hela tiden drar mot skönheten. Hela tiden detta med poesi och skönhet. Att språket språket skönheten står i vägen. Jag måste bort från och igenom och ut på andra sidan. Vill ha allt det där andra också smutsen oljudet skräpet white noise*. Skönheten i det. I det oväntade. I det fula uppbrutna i bakgrundsbruset. I störningarna. Att skönheten finns där men ser annorlunda ut. Än det vi förväntar oss.
Om mina texter säger man: finns viljan till skönhet. Att det är karaktäristiskt. Och jag kommer inte undan. Ja, jag vill skönhet. Poesi är skönhet. Men också allt det andra. Och om formen, kompositionen: det arkitektoniska i dem. Men denna gång handlar det inte längre om ordnandets princip. Utan om oordnandets, osorterandets princip.
Alltså: skönhet och skevhet
distortion (förvrängning, vrickning). Ja, just distortion är ett nyckelord här. Och:
white noise
störningar
paradoxer
oordnandets princip
Sen om jag lyckas med mina intentioner är förstås en helt annan sak.
Men att skriva är också att misslyckas. Gång på gång. Oundvikligen. Därav frustration otillfredställelse och en ständig strävan efter att fortsätta skriva? Misslyckandets princip? Misslyckandet som förutsättning för skrivandet?
----
Not.* White noise is a type of noise that is produced by combining sounds of all different frequencies together. If you took all of the imaginable tones that a human can hear and combined them together, you would have white noise.
The adjective "white" is used to describe this type of noise because of the way white light works. White light is light that is made up of all of the different colors (frequencies) of light combined together (a prism or a rainbow separates white light back into its component colors). In the same way, white noise is a combination of all of the different frequencies of sound. You can think of white noise as 20,000 tones all playing at the same time.
Because white noise contains all frequencies, it is frequently used to mask other sounds. If you are in a hotel and voices from the room next-door are leaking into your room, you might turn on a fan to drown out the voices. The fan produces a good approximation of white noise. Why does that work? Why does white noise drown out voices?
Here is one way to think about it. Let's say two people are talking at the same time. Your brain can normally "pick out" one of the two voices and actually listen to it and understand it. If three people are talking simultaneously, your brain can probably still pick out one voice. However, if 1,000 people are talking simultaneously, there is no way that your brain can pick out one voice. It turns out that 1,000 people talking together sounds a lot like white noise. So when you turn on a fan to create white noise, you are essentially creating a source of 1,000 voices. The voice next-door makes it 1,001 voices, and your brain can't pick it out any more.
Bloggutmaning: EN bok som har... o.s.v.
... en bloggutmaning från Palimpsest, och jag försöker svara; ja, jag vet, det är meningen att det ska vara EN jädrans bok men jag kommer aldrig någonsin kunna svara på de här frågorna med endast EN bok som svar, vansinne, det är en omöjlighet, då blir jag ett neurotiskt vrak, och låter hellre bli att svara; å andra sidan kan man tänka att just idag är det denna bok men imorgon eller övermorgon en annan. Nåväl, ni får stå ut med att jag skriver flera titlar i vissa fall, sorry Robban, ledsen om jag gör dig besviken :-)
Dessutom har jag säkert glömt bort nån viktig bok iallafall. Kanske tar jag det hela för på stort allvar... nej, nu får det vara såhär, orkar inte; istället ska jag dricka te och fortsätta lyssna på Grizzly Bear Horn of Plenty!
Förresten, jag tycker att det fattas en fråga, nämligen “En bok jag nyligen läst”, så jag lägger helt fräckt till den i frågeformuläret nedan.
*
1. En bok som förändrat mitt liv
Grapefruit. A book of Instructions and Drawings av Yoko Ono. Den inspirerade mig - och fortsätter inspirera mig. Får mig att känna att allt verkligen är möjligt.
Solange av Willy Kyrklund
Broarna av Tarjeij Vesaas
Deliria av Mare Kandre
Elvis Karlsson av Maria Gripe
Svarta Biljetter av Jayne Ann Philips
Snart går jag i sommaren ut av Ann Jäderlund
2. En bok jag läser mer än en gång
Mellan handen och munnen, halsen är en bro, mellan skallen och bröstbenet av Marie Norin
Resor jag (aldrig) gjort av Syborg Stenstump nedtecknade av Anna Höglund. En bilderbok med underbara illustrationer. Och för att den handlar om resor, fantasi och verklighet, kartor, kartböcker.
Grapefruit av Yoko Ono
3. En bok jag skulle vilja ha med på en öde ö
Alfabet av Inger Christensen
... och:
Grapefruit av Yoko Ono.
4. En bok som fick mig att skratta
Jag gör dig frisk sa Lilla Björn av Janosch. En otroligt rörande barnbok om att vilja ha uppmärksamhet, bli omhändertagen. Om kärlek, vänskap.
Bokstavligt talat: samtal i stan av Cornelia Waldersten
Hey princess av Mats Jonsson (serieroman)
5. En bok som fick mig att gråta
Nekrofilen av Gabrielle Wittkop. För att den var så otroligt vacker mitt i allt det fullkomligt vidriga som den beskriver, den är full av sorg och ensamhet, och det gick rakt in, ja, jag grät faktiskt på slutet.
6. En bok jag önskar hade skrivits
My Bloody Valentine: Isn´t Anything. Som diktsamling.
Uppdatering: fler diktsamlingar som borde ha skrivits
Islaja: Meritie (Fonal, 2003)
Strountes: s/t (Slottet, 2006)
- men likväl vill jag INTE ha dem "ogjorda" som musik, detta är poesi/musik av hög klass! Jag önskar bara kunna "översätta"/överföra förhållningssättet/idéerna/tonerna till dikt, till skrift. Visserligen skrev Gunnar Ekelöf en diktsamling vid namn Strountes, men ändock. Vet inte om ni förstår vad jag menar. Jag försöker säga något här som är viktigt för mig, som jag funderat och funderar på men inte riktigt kan formulera...
7. En bok som inte borde skrivits
---
8. En bok jag just nu läser
Den ovillkorliga kapitulationens museum av Dubravka Ugresic
Mellan handen och munnen, halsen är en bro, mellan skallen och bröstbenet av Marie Norin
9. En bok jag nyligen läst
Kapten Nemos bibliotek av P O Enquist
10. En bok jag tänkt läsa härnäst
Zoo eller brev som inte handlar om kärlek av Viktor Sjklovskij
Samlade pjäser av Sarah Kane
Sönder av Henry Parland
Deliria av Mare Kandre
11. Skicka vidare till fem bloggare
Sangvinikern, I could make a career of being blue, Anna Dubonnet, Fantomerna, Lilldjuret
Dessutom har jag säkert glömt bort nån viktig bok iallafall. Kanske tar jag det hela för på stort allvar... nej, nu får det vara såhär, orkar inte; istället ska jag dricka te och fortsätta lyssna på Grizzly Bear Horn of Plenty!
Förresten, jag tycker att det fattas en fråga, nämligen “En bok jag nyligen läst”, så jag lägger helt fräckt till den i frågeformuläret nedan.
*
1. En bok som förändrat mitt liv
Grapefruit. A book of Instructions and Drawings av Yoko Ono. Den inspirerade mig - och fortsätter inspirera mig. Får mig att känna att allt verkligen är möjligt.
Solange av Willy Kyrklund
Broarna av Tarjeij Vesaas
Deliria av Mare Kandre
Elvis Karlsson av Maria Gripe
Svarta Biljetter av Jayne Ann Philips
Snart går jag i sommaren ut av Ann Jäderlund
2. En bok jag läser mer än en gång
Mellan handen och munnen, halsen är en bro, mellan skallen och bröstbenet av Marie Norin
Resor jag (aldrig) gjort av Syborg Stenstump nedtecknade av Anna Höglund. En bilderbok med underbara illustrationer. Och för att den handlar om resor, fantasi och verklighet, kartor, kartböcker.
Grapefruit av Yoko Ono
3. En bok jag skulle vilja ha med på en öde ö
Alfabet av Inger Christensen
... och:
Grapefruit av Yoko Ono.
4. En bok som fick mig att skratta
Jag gör dig frisk sa Lilla Björn av Janosch. En otroligt rörande barnbok om att vilja ha uppmärksamhet, bli omhändertagen. Om kärlek, vänskap.
Bokstavligt talat: samtal i stan av Cornelia Waldersten
Hey princess av Mats Jonsson (serieroman)
5. En bok som fick mig att gråta
Nekrofilen av Gabrielle Wittkop. För att den var så otroligt vacker mitt i allt det fullkomligt vidriga som den beskriver, den är full av sorg och ensamhet, och det gick rakt in, ja, jag grät faktiskt på slutet.
6. En bok jag önskar hade skrivits
My Bloody Valentine: Isn´t Anything. Som diktsamling.
Uppdatering: fler diktsamlingar som borde ha skrivits
Islaja: Meritie (Fonal, 2003)
Strountes: s/t (Slottet, 2006)
- men likväl vill jag INTE ha dem "ogjorda" som musik, detta är poesi/musik av hög klass! Jag önskar bara kunna "översätta"/överföra förhållningssättet/idéerna/tonerna till dikt, till skrift. Visserligen skrev Gunnar Ekelöf en diktsamling vid namn Strountes, men ändock. Vet inte om ni förstår vad jag menar. Jag försöker säga något här som är viktigt för mig, som jag funderat och funderar på men inte riktigt kan formulera...
7. En bok som inte borde skrivits
---
8. En bok jag just nu läser
Den ovillkorliga kapitulationens museum av Dubravka Ugresic
Mellan handen och munnen, halsen är en bro, mellan skallen och bröstbenet av Marie Norin
9. En bok jag nyligen läst
Kapten Nemos bibliotek av P O Enquist
10. En bok jag tänkt läsa härnäst
Zoo eller brev som inte handlar om kärlek av Viktor Sjklovskij
Samlade pjäser av Sarah Kane
Sönder av Henry Parland
Deliria av Mare Kandre
11. Skicka vidare till fem bloggare
Sangvinikern, I could make a career of being blue, Anna Dubonnet, Fantomerna, Lilldjuret
Grizzly Bear, my Grizzly Bear
Kvällens absoluta jag-måste-bara-lyssna-om-och-om-igen-låt är Fix it med Grizzly Bear från cd:n Horn of Plenty (Rumraket, 2005) - för blockflöjten i introt, Joy Division-monotonin, lo-fi-ljudet, Velvet Underground-vibbarna, stämsången...
Bonuslåt: Don´t Ask (Final Fantasy Remix)
(...) Grizzly Bear is romantic, emotional, dreamy and sincere. It’s a nostalgic amalgamation of found sounds and layered vocals bound to thrill followers of Animal Collective, Sufjan Stevens, and Nick Drake.
FYI: Skivbolaget Rumraket är grundat av det danska bandet Efterklang.
---
UPPDATERING: Ny cd släpps i september, Yellow House (Warp Records)
Bonuslåt: Don´t Ask (Final Fantasy Remix)
(...) Grizzly Bear is romantic, emotional, dreamy and sincere. It’s a nostalgic amalgamation of found sounds and layered vocals bound to thrill followers of Animal Collective, Sufjan Stevens, and Nick Drake.
FYI: Skivbolaget Rumraket är grundat av det danska bandet Efterklang.
---
UPPDATERING: Ny cd släpps i september, Yellow House (Warp Records)
Musik-och filmtidskrift: SPECIALTEN
Special Ten Magazine - SPECIALTEN - är en vackert formgiven tidskrift i A4-fomat; varje nummer innehåller en dvd med musikvideos, dokumentärer och kortfilmer + en begränsad A4-upplaga av ett verk av en konstnär. I senaste numret medverkar Efterklang och Grizzly Bear tillsammans med The Knife, Scott Walker, Ed Harcourt; Psapp m fl. Senaste numrets konstnär är Terry Gilliam.
Kranky: Charalambides & Jessica Bailiff
Två nya skivsläpp från skivbolaget Kranky som är värda att uppmärksammas:
Charalambides - A Vintage Burden
Jessica Bailiff - Feels Like Home
(För att lyssna på låtsamples, klicka på albumtitlarna på skivbolagets hemsida)
Charalambides - A Vintage Burden
Jessica Bailiff - Feels Like Home
(För att lyssna på låtsamples, klicka på albumtitlarna på skivbolagets hemsida)
Dagens låt
Northern Sky (Nick Drake)
I never felt magic crazy as this
I never saw moons knew the meaning of the sea
I never held emotion in the palm of my hand
Or felt sweet breezes in the top of a tree
But now you're here
Brighten my northern sky.
I've been a long time that I'm waiting
Been a long that I'm blown
I've been a long time that I've wandered
Through the people I have known
Oh, if you would and you could
Straighten my new mind's eye.
Would you love me for my money
Would you love me for my head
Would you love me through the winter
Would you love me 'til I'm dead
Oh, if you would and you could
Come blow your horn on high.
I never felt magic crazy as this
I never saw moons knew the meaning of the sea
I never held emotion in the palm of my hand
Or felt sweet breezes in the top of a tree
But now you're here
Brighten my northern sky.
---
Tillägnas alla mina kära och nära och nya vänner, utan er vore allt meningslöst!
Kärlek: Ariel Pink, lördagkvällens fest i Sickla, Mare Kandre & biljard
The alternative pop-rock and lo-fi recordings of Ariel Pink's Haunted Graffiti are full of intrigue, and full of contradictions. Pink, a male singer, composer, musician and producer who is based in Los Angeles, provides songs that are melodic, catchy and familiar; songs that, in their own unorthodox way, recall the most immediate, accessible, straight-forward FM pop-rock of the '70s and '80s. But Pink's work also comes across as bizarre, trippy, skewed and twisted; and a lot of that strangeness comes from his production style. As a songwriter, Pink has a real sense of pop-rock craftsmanship, but his very muddy way of producing and his oddball, kooky sound effects make the late '90s and early 2000s recordings of Ariel Pink's Haunted Graffiti (which is really the name of a project, not an actual group) sound highly eccentric. At times, Pink (who plays guitar, bass and keyboards) sounds like he is singing into a mono cassette recorder in a basement or a garage back in 1977; he really goes out of his way to sound as underproduced and demo-like as possible. But once you get past his production style, it becomes apparent that Pink has strong pop-rock instincts (sometimes adding a touch of blue-eyed soul). The Southern Californian brings a long list of influences to the table: influences ranging from David Bowie, John Lennon, the Bee Gees, Hall & Oates and the Raspberries to Frank Zappa, Brian Eno, Roxy Music and late '70s/early '80s new wave. Some of Pink's melodies wouldn't have been out of place on Bowie's Station to Station album in 1976; some of them would have worked well for A Flock of Seagulls, Men at Work or the Talking Heads in the early '80s. But because Pink's production style is so quirky and off-center, those comparisons may not come as easily to listeners who don't have a taste for the bizarre; and depending on who you talk to, Ariel Pink's Haunted Graffiti is either mindlessly self-indulgent studio masturbation or the work of an insane musical genius. There are some listeners who just plain don't comprehend what he is doing, but the small cult following Pink acquired in the late '90s and early 2000s tends to be highly enthusiastic; Pink's admirers really swear by him and insist that there is a method to his madness. Pink recorded his first Haunted Graffiti project, The Doldrums, in 1999 and 2000; that disc was followed by Vital Pink a few years later. At first, The Doldrums and Vital Pink were only CD-Rs that Pink burned on his home computer and circulated himself, but in 2004, Pink landed a record deal with the independent Paw Tracks label (which seemed to admire his do-it-yourself work ethic and made him the first Paw Tracks artist who wasn't a part of the Animal Collective). In October 2004, The Doldrums was reissued by Paw Tracks and enjoyed much better distribution; Paw Tracks' version of The Doldrums spans 1999-2003 and also contains the material from Vital Pink.
Alex Henderson, All Music Guide
Dagens låt: For Kate I wait (Ariel Pink´s Haunted Grafitti)
- och hela resten av The Doldrums/Vital Pink-skivan (och House Arrest), jag är fullkomligt kär i det här, i precis allt, jag lyssnar och lyssnar (i två månaders tid nu) och blir om och om igen lika glad, överraskad, allt faller på plats, uppfinningsrikedomen, galenskapen, motsägelsefullheten; en sån förväntan, hoppfullhet i mig, vet inte vad det är, nån slags kärlek, absolut. Att jag sen såg honom live på Debaser och inte fattade nånting, då, för mig var konserten mest kaos, ljud/oljud, fick inget grepp om det alls, förstod inte vad det var jag hörde, men det var innan jag ens lyssnat på det. Och nu efteråt när jag äntligen, sent omsider, lyssnat - efter att under ett års tid ha hört talas om hur bra det skulle vara - var det bara en sån fantastisk upplevelse. Jag vill se honom live igen!
Det jag ska göra härnäst är annars att kolla upp Woven Hand (16 Horsepower-sidoprojekt) som jag hörde igår, på en för övrigt supertrevlig fest, A & M, ni är underbara - och era vänner med (särskilt mycket kärlek till E & F, ni är så fina!) Jag vill gå på alla era fester från och med nu, lova att ha fest ofta! Och A: det är så härligt att du delar samma passion för Ariel Pink som jag; och jag vill också ha den där Mare Kandre-skivan, avundsjuk!
Dagens lästips: Deliria av Mare Kandre
Och mer kärlek: fredagskvällen på Ugglan, och alla jag träffade där, vänner, tidskriftskollegor m fl, särskilt biljarden efter kl ett på natten med M & K, var länge sen jag hade så roligt! Ser fram emot att börja arbeta tillsammans!
Vinyl: Lloyd, I´m Ready To Be Heartbroken
Åh, Rattlesnakes, Rattlesnakes, Lloyd Coles debutalbum; jag minns hur jag lyssnade om och om igen, Charlotte street, Are you ready to be heartbroken, Perfekt skin, Rattlesnakes... Det var runt 1985, ett liveuppträdande på svensk tv (tror att det kan ha varit på Måndagsbörsen eller vad det hette, eller möjligen Bagen, ni vet, med Cia Berg som programledare) - Lloyd Cole & the Commotions spelade, och det var kärlek vid första ögonkastet. Och nu är han åter igen aktuell, Camera Obscura sjunger Lloyd, I´m ready to be heartbroken, och likheterna är slående, stråkarna, lättheten, texter om olycklig kärlek; men där Lloyd är högtravande, allvarlig ja, på gränsen till patetisk, är Camera Obscura så mycket mer bitska, en feministisk blinkning till Lloyd kanske?! Underbart! Så jag plockar genast fram min gamla vinylskiva igen, och den håller fortfarande; det finns en tröst i de där texterna trots allt, låtarna är perfekta små popdängor (!), och det finns en glädje i det sorgsna, en hoppfullhet, en sammansvuren. Kärleken är evig men föremålen växlar brukar man väl säga, och nog är det på sätt och vis samma gamla olyckliga kärlek samma sorgsenhet, men ja, jag har också blivit bitskare (åtminstone inbillar jag mig det) genom erfarenhet, ålder, det känns oerhört befriande...
Dagens låt (1): Are you ready to be heartbroken? (Lloyd Cole)
looking like a born again
living like a heretic
listening to arthur lee records
making all your friends feel so guilty
about their cynicism
and the rest of their generation
not even the government are gonna stop you now
but are you ready to be heartbroken?'
pumped up full of vitamins
on account of all the seriousness
you say you're so happy now
you can hardly stand
lean over on the bookcase
if you really want to get straight
read norman mailer
or get a new tailor
are you ready to be heartbroken?
are you ready to bleed?
what would it take
what would it take to wipe that smile off of your face?
are you ready to be heartbroken?
are you ready to bleed?
well you better get ready now baby
are you ready to bleed?
Dagens låt (2): Lloyd, I´m ready to be heartbroken (Camera Obscura)
Som inte handlar om kärlek
Idag behöver jag varken en bok eller någon rörelse framåt, jag behöver ett öde, en sorg stor som koraller.
- Viktor Sjklovskij, ur Zoo eller Brev som inte handlar om kärlek, 1923
- Viktor Sjklovskij, ur Zoo eller Brev som inte handlar om kärlek, 1923
Sorgen är en automat
Ibland har man inga ord bara tankar, malande gnisslande oroande bråkiga. En brist det brister en bristning ingen riktning det virvlar det snurrar. Stumheten och sorgen tar över och allt stannar upp; man ligger på sängen, drar överkastet över sig. Ligger stilla i mörkret, hör ljuden utifrån gatan, barnen som leker, fåglarna, spridda samtal mellan människor som går förbi, vinden i träden, bruset en speldosa rösterna ur högtalarna ljud ljud en beröring bröstet spricker upp. Allt bara fortsätter allt tycks ha en riktning. Men någon tänder en ficklampa, någon bläddrar, någon läser och du lyssnar det är som att vara inne i sitt eget huvud men ändå utanför, i någon annans. Och som en utsträckt hand nu, en beröring långt bortifrån men ändå nära. Så skriver orden in sig i mig. Just här. Och nu. Så är de här dikterna “jag”.
-----
Utesluta nästan allt.
Vara blind, nästan stum, stamma det fram.
Försöka se sakerna för vad de är.
Tänka tanken att en gång leva ett helt långt liv.
Ljusa sommarmorgnar, kroppen oväntat hållbar.
Hela tiden genomskåda sig själv.
Ta sig igenom nätter.
Överleva allt det som far igenom huvudet.
Förhindra våld.
Överleva besluten.
Vara kvar i en kropp, vara kvar i rummen möblerna kläderna hår och
lemmar.
Låta andra tala till punkt.
Låta det bli tyst.
Skriva saker och sen genast stryka över dem.
Stryka allt som förklarar, drar mot någon slags förklaring.
Lämna oerhört mycket därhän.
Men inte av leda men av nödvändighet men inte tala om det.
Överhuvudtaget inte nämna ord som nödvändigheten, oumbärligheten.
Inte kunna sova.
För brandröken för dörren för ljuden på gatan för känslan av att
någon hela tiden står nånstans där nere och ser på dig.
Också tanken att sova natt efter natt inuti sig själv med sig själv.
Vara beredd på värken.
Göra vissa avkall.
Förlita sig på en ordning.
Upprepa kända ord, kända platser.
Påstå en försoning.
Det gör ju inte heller längre ont.
Se hur man inte kommer ur det det har vuxit fast i en, hoppas att så lite
som möjligt ska synas.
Handens rörelse och dess verkan.
Barn som plockas upp och spolas rena.
Hur man åldras intill sina föräldrar.
*
Jag ljuger om dig, du finns inte, du har aldrig funnits, jag har byggt ett
hus det är litet rummen små, jag har aldrig varit utanför det
huset.
Vissa saker är sanna inte för det de påstår, så har jag gjort dig.
*
Sorgen är en automat, du kliver in i den, den är en låda du bäddar med
den du ligger i den och håller allting utanför och natten är lång och
ingenting når dig och du vet att det går över och du vet att det är annat
som ska in eller att du kanske ljuger och du håller med om det och om det
kommer nån som säger något du har en fungerande maskin du är långt
inne i den det är en tank längst bak där ser de dig inte du kan vara där.
*
Föreställningen om ett helt.
Viska de orden.
Uppbåda all kraft.
Dikterna ovan är hämtade ur Marie Norins diktsamling Mellan handen och munnen, halsen en bro, mellan skallen och bröstbenet (Norstedts, 2004)
-----
Dagens (veckans/månadens) låt: Glósóli - och hela resten av albumet Takk (Sigur Rós)
-----
Utesluta nästan allt.
Vara blind, nästan stum, stamma det fram.
Försöka se sakerna för vad de är.
Tänka tanken att en gång leva ett helt långt liv.
Ljusa sommarmorgnar, kroppen oväntat hållbar.
Hela tiden genomskåda sig själv.
Ta sig igenom nätter.
Överleva allt det som far igenom huvudet.
Förhindra våld.
Överleva besluten.
Vara kvar i en kropp, vara kvar i rummen möblerna kläderna hår och
lemmar.
Låta andra tala till punkt.
Låta det bli tyst.
Skriva saker och sen genast stryka över dem.
Stryka allt som förklarar, drar mot någon slags förklaring.
Lämna oerhört mycket därhän.
Men inte av leda men av nödvändighet men inte tala om det.
Överhuvudtaget inte nämna ord som nödvändigheten, oumbärligheten.
Inte kunna sova.
För brandröken för dörren för ljuden på gatan för känslan av att
någon hela tiden står nånstans där nere och ser på dig.
Också tanken att sova natt efter natt inuti sig själv med sig själv.
Vara beredd på värken.
Göra vissa avkall.
Förlita sig på en ordning.
Upprepa kända ord, kända platser.
Påstå en försoning.
Det gör ju inte heller längre ont.
Se hur man inte kommer ur det det har vuxit fast i en, hoppas att så lite
som möjligt ska synas.
Handens rörelse och dess verkan.
Barn som plockas upp och spolas rena.
Hur man åldras intill sina föräldrar.
*
Jag ljuger om dig, du finns inte, du har aldrig funnits, jag har byggt ett
hus det är litet rummen små, jag har aldrig varit utanför det
huset.
Vissa saker är sanna inte för det de påstår, så har jag gjort dig.
*
Sorgen är en automat, du kliver in i den, den är en låda du bäddar med
den du ligger i den och håller allting utanför och natten är lång och
ingenting når dig och du vet att det går över och du vet att det är annat
som ska in eller att du kanske ljuger och du håller med om det och om det
kommer nån som säger något du har en fungerande maskin du är långt
inne i den det är en tank längst bak där ser de dig inte du kan vara där.
*
Föreställningen om ett helt.
Viska de orden.
Uppbåda all kraft.
Dikterna ovan är hämtade ur Marie Norins diktsamling Mellan handen och munnen, halsen en bro, mellan skallen och bröstbenet (Norstedts, 2004)
-----
Dagens (veckans/månadens) låt: Glósóli - och hela resten av albumet Takk (Sigur Rós)
Utsikt: Provence
