ristarinsinamärken

har just uppfunnit språket rasande språket


i just denna sekund, jag måste
ila SKYNDA mig innan solen reser sig stegrar sig etc.,
står vid fönstret eller hukar mig ner: bylte i
rummets vrå. Stor fjäril pelargonieblad
på stenplattorna i tamburen: tillplattat/likt
förgången tid - (denna mening vill jag ha ytterst finstilt!).
Här och där de innersta planteringarna, se, orangeriet!,
skriver Marcel Beyer: luktar kamel, eller rörlig
dopängel. Alltså Artauds ansikte tankekropp eller tankeblod,
Artauds anemonhand.
DET ÄR 1 KÄRLEKSBREV!, bergets taggar, de spetsiga
ögonen fästade som nålar i min natur, ack! Natur,
fäst på den egna kroppshuden, ack och ve! jag skriker
vrider mig tar mitt liv, det översvämmade ögat fjäderklädda
ögat, denna natur eller vad!, dessa chiffer fullmånesken -
du trädde in i rummet, jag väntar på din röst
jag skriver förryckta brev, som du aldrig får,
helt tunn sårbar hudfriktion, det är 1 nåda-
väder, lövsångarens kyss i trädgården... detta
ord i kommunionens tråd jag drömmer om dig, och
själva extasen, denna skata,
har just uppfunnit språket rasande språket




översättning: ulla ekblad-forsgren



(en undran: hur gör man texten finstilt? fungerar i "förhandsvisa" men inte när jag publicerar inlägget på bloggen!)