ristarinsinamärken

Den starkaste doftupplevelsen under veckan i Provence var nog raderna av väldoftande lavendel oupphörligen uppvaktade av bin, getingar, humlor och vackra exotiska fjärilar;

och annat: platanträdens karaktäristiska stam, den röda, rosa och vita oleandern som växte och blommade överdådigt överallt längs vägkanten (precis som i Kalifornen, ja, mycket var faktiskt precis som i Kalifornien), och fält efter fält med vinrankor, det kuperade landskapet;

och smakupplevelserna: vingårdens rosévin (varje middag, ibland också till lunch), getost (blä! fast numera ett något mer tveksamt blä), roquefordost, och medelhavsmat á la Margareta, underbart

 - och vackraste vyn var utsikten från poolen (som låg en bit från husen, nere vid vingårdens vindruvefält): de skogsbeklädda böljande bergen och himlen, lavendeln och salvian som växte och doftade alldeles intill bassängkanten.

Tänk att simma i en turkosfärgad bassäng mitt i Provence i 35-gradig (näst intill outhärdlig) värme, sitta i skuggan sen, läsa "Den ovillkorliga kapitulationens museum"  av Dubravka Ugresic, hitta fantastiska citat*, bli lycklig över att läsa en så bra bok - och hela tiden se bergen, solen, himlen...



*Idag behöver jag varken en bok eller någon rörelse framåt, jag behöver ett öde, en sorg stor som koraller.

 - Viktor Sjklovskij, ur Zoo eller brev som inte handlar om kärlek



Och ja, de närmaste jag kom en "romance i la France" var en rolig sms-konversation mellan mig och en relativt ny bekantskap - som till en början handlade om ett jobb, men som sedan fortsatte och gick över i rent önsketänkande och vilda fantasier: om att råna en bank för att kunna köpa ateljé i Toscana, som i sin tur utmynnade i ett nytt förslag om att råna en eller fler banker tillsammans (som Bonnie & Clyde!) - och: ja! de är alldeles för få poeter som gör stötar...  osv osv. Och att vi skulle göra det, och jag skulle skriva poesi om att råna banker, och att det hela naturligtvis skulle sluta tragiskt fast romantiskt, "och sen görs det en film eller en bok om det"...ha ha ha... avslutat med ett humorisitiskt och glatt: ja, men då har vi ju löst allting! och: härligt, tänk va enkelt det kan va ibland...