Dikt: Tua Forsström

Jag skriver till dig för att
jag inte längre tror det är
farligt att vistas här efter
mörkrets inbrott. Portar öppnas
och stängs. Folk skyndar förbi under
de granna lanternorna, det ligger i
väntans natur att folk skyndar förbi.
Jag förslösar här mina dagar i
overksamhet. Även i främmande städer
gör vi oss något som liknar ett hem:
en gata, ett oansenligt kvarter, några fula
hus. En utsikt. Ett träd. Ett grönskande
träd vi passerar i regnet och fäster oss
vid utan att känna dess namn. Jag vill
inte att du är deformerad. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback