RIP: Någonstans inom oss är vi alltid tillsamman

Den 31 maj var det tre år sedan min mamma, 59 år gammal, gick bort i cancer. Och det är som om kroppen minns att det var nu, den här tiden, i slutet av vackra maj; lukterna, grönskan, vet inte vad det är men sorgen, tårarna igen; och så tänker jag just detta: som om kroppen minns, märkligt.Eller kanske inte det minsta märkligt. Kroppen minns. Också rosorna...


Ros: Ilse Krohn Superior


Med hälsningar till mina systrar och min pappa, tänker på er.


------

Dagens låt: Give me your smile (Sibylle Baier)

Kommentarer
Postat av: clara

Idag är det måndag, i fredags var det Merz, ja, det var bra. var ett tag sedan jag var inne på era bloggar idag så besöker jag. Och läste din senaste text. Datum sitter i kroppen som någonting fysiskt. Märkligt. Årsringar av sorg, den förändras, men den krymper aldrig, sorg är konstant (varför pratar man ens om att "komma över" saker "att tiden läker" - ? nåväl)
Min mamma dog för femton år sedan - det är inte klokt - har det gått så lång tid sedan jag var arton?! Ja, tydligen.. datum 30 januari och tiden före och efter är vinterljuset gråhet vinter påminnelser - men också - någon annanstans: bortrest: inget klimatminne som påminner - datumet sitter ändå i kroppen. Och tiden som går.
min bok glömskans bok handlar om saknad och mest om saknaden efter henne. stor kram. vi hörs Clara

2006-05-29 @ 16:20:04
Postat av: Jens

Vill inte stressa, men. Ulrika jag saknar dina texter ...

Postat av: ulrika

ja, jag ska skärpa mig, har varit två intensiva sista veckor nere i göteborg, avslutning, avsked, tungt... kom hem igår

snart är jag tillbakak igen, sorry

men känns fint att vara saknad

2006-06-10 @ 16:24:01
Postat av: Miriam

Hej Ulrika.
Jag har fått ett brev som är till dig och som jag tror att du vill ha. Enligt eniro är din adress Hornsgatan... Vill du maila mig din nuvarande adress?
Fin blogg förresten!

Miriam Kjellgren

2006-06-15 @ 10:30:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback