ristarinsinamärken

Margo Guryan: Take a picture (2000, 1968)

Tänk 60-tal, solsken, pop och en röst som påminner mycket om Isobel Campbells (Belle & Sebastian, Gentle Waves, och nu senast albumet "Ballad of the Broken Seas" tillsammans med Mark Lanegan) - kanske framför allt hennes soloprojekt Gentle Waves; det är samma tonläge, samma lätthet, tillsynes sorglöst men med texter som ofta är sorgsna, melankoliska.

Andra samtida referenser skulle kunna vara Ladybug Transistor och Essex Green. Något mer långsökta: Stereolab och Broadcast; men det har något med rösten och i viss mån ljudbilden att göra; tänk 60-talets popestetik (glädje, västkustpop, the Mamas & the Papas, Beatles, stråkarrangemang) och inte 90-talets experimentella post-rock scen (med brus, störningar, ljud-blippande, distade gitarrer).

"Love Songs" är en fantastisk låt (jag lyssnar om och om igen på det korta sample jag hittat); den viskande, intima, ljusa och lite barnsliga sången; det enkla, lätta arrangemanget: gitarr, harpa, stråkar... det är vackert, så vackert -


"I heard... pretty love songs... coming from an open window... today..."  - lyssna här!


Nu väntar jag bara på att skivan ska komma på posten, vilken dag som helst...