ristarinsinamärken

Favoritlåten just nu är utan tvekan I wanted you (Soft Hearted Scientists), en omedelbar glädje, värme och kärlek sprider sig i hela kroppen; jag behöver inget annat än denna låt för tillfället. Tröst, hoppfullhet. Den läker mig uppifrån och ner och inifrån och ut, ger mig livsglädjen tillbaka igen! Love love love

Boat Club: Caught the breeze EP (Luxury, 2007)

The Twilight Sad: Fourteen Autumns & Fifteen Winters (Fat Cat Records, 2007)

Listen & enjoy:

My children, be joyful (mp3)
When we go, how we go (part 2) (mp3)

(Rock Plaza Central: Are we not horses, 2006)

Lyssna på fler låtar på Myspace


*
With magic by combinatorics (mp3)
Stella ascends chromatically (mp3)

(The Fun Years: Life sized psychoses, 2007)

Läs om bandet, och lyssna på två andra låtsamples, på Let´s Pretend we´re Bunny Rabbits.


**
Kolla även upp:

Film School (indie/ post-punk/ shoegaze), lyssna här.

Horse Feathers (folk/ acoustic/ indie), lyssna!

Eftersom det är lite "inspirationstorka" för tillfället (och det känns som nåt borde hända här åtminstone med någorlunda regelbundna mellanrum) publicerar jag nedan min årskröniketext om musik - från 2006. Kanske finns det nån som har intresse av att läsa den såhär i mitten av 2007, och som inte redan läst den på soundofmusic.nu. Det kan kännas lite som gamla och ointressanta nyheter, men men... Håll till godo. Och hav tålamod. Det kommer nya inlägg och texter. Låt er inte nedslås. Jag är påväg tillbaka. Vackrare, starkare och bättre än nånsin, haha... Först måste jag bara kurera mig från halsont och förkylning (och en utdragen, slitsam (och smärtsam men alldeles nödvändig för att må bra igen) separation) - sen...!


*

"And I miss your precious heart"
- Walker och Newsom vandrar sida vid sida: en poetisk reflexion



Mycket musik har passerat förbi mig, mycket har jag förmodligen missat; mycket har farit in i mig genom mig runt runt, fått hjärtat att bulta snabbare rusat igenom hjärnans vindlingar, satt igång processer tankar känslor kastat upp mig fångat omslutit mig, kramat och skakat om. Men få album har rört om i mig skurit sönder trasat sönder fått mig att sväva lyckorusig stark oövervinnerlig och uppgiven om vartannat, öppnat upp helt egna universa, såsom det skrämmande men ljuvt drabbande "The Drift" (Scott Walker) eller det näst intill psykotiskt vackra, smärtsamt befriande "Ys" (Joanna Newsom).

I det ena vistas jag med ett slags skräckblandad förtjusning och med visst motstånd ibland stark motvilja, vill inte vill inte orkar inte men kan inte sluta lyssna lyssna; det är oerhört plågsamt - och vackert - om vartannat. I det andra: att alltid vilja vara i den smärtpunkten, i virrvarret av hopp och längtan i ständig närvaro av förlust och besvikelse, mitt i möjligheternas laddade, magiskt lysande universum. Det spelar ingen roll om jag dansat mer, sjungit med mer, blivit gladare eller ledsnare i stunden; det här är olikt allt annat som givits ut i år.

"You and me against the world", "Ja-da ja-da, ja-da ja-da, jing jing jing", "Psst, psst, within reach". Walkers djupa, teatrala röst, en själsfrände till Antony Hegarthy eller Nina Simone, skär igenom tystnaden, leker med ord och ljud, poeten. "Darling, there´s a place for us; /can we go before I turn to dust", "Push me back into a tree,/Bind my buttons with salt./Fill my long ears with bees/praying please please please love/you ought not/No you ought not" svarar Joanna Newsom på sitt skönt skruvade sätt, och berättar för oss, i det oändliga, om människa och djur, om världen i världen.

Och jag befinner mig mitt i mörkret, mitt i ljuset, i dystopin och utopin, omgärdad av cynism rädsla svartsynthet och skrämmande ångest, tyngd tyngd, dundrande obarmhärtiga trummor in i bröst och huvud; jag kvävs jag kvävs. I svindlande lekfullhet tillit föränderlighet, intill förväxling och förblandning kaos kaos, i det barocka snirkliga sirliga melodierna i det svärmande euforiska; jag flyger svävar andas.

Två album att leva med, plågas av, hålla om kräkas över stampa på, kyssa kyssa; stilla låta tårarna rinna nerför kinderna, dela grubbleri och galenskap med, tankar tankar sång; vända sig bort ifrån blygsamt hålla i handen, svettas frysa blunda stumna lämna. Och komma tillbaka till. Om och om. Igen.

Ulrika Revenäs Strollo, Soundofmusic

Den senaste veckan har jag lyssnat på detta och bara detta: A Sunny day in Glasgows debutalbum Scribble Mural Comic Journal (Notenuf Records, 2007). Underbart vacker, skevt svajande, drömskt brusande shoegazepop, precis som man vill att det ska låta; det här får mig att tänka på både Cocteau Twins och My Bloody Valentine såklart - men uppdaterat och fantastisk jävla bra! Verkar inte ha fått någon svensk distribution ännu men går att beställa på skivbolagets hemsida (se ovan).

Lyssna här


'
Reviews:

" Philadelphia tweegazers keep up ambient-pop's ethereal flame, losing themselves in the trebly haze of early Creation Records, pop melodies barely shining through all the layers of noise." (Pitchfork, Overlooked Records 2007)

"Shoegaze is a genre that seems to have spawned from the bedroom: A small confining space representing isolation, retreat and comfort. More than any other movement in rock, it celebrates the existential crisis through a disorienting use of the electric guitar. Monolithic waves of distortion are employed as a Bell Jar cloak, wrapping the pop-based melodies in warm sheets of sound. This is music for people who take comfort in their sorrow and find catharsis in the aural celebration of mental angst. Though the sound of shoegaze has always been claustrophobic, its albums have not traditionally been recorded in domestic or unrefined spaces. Loveless, Psychocandy and Treasure were all produced in proper studios by bands that had spent years honing their skills as live rock acts. It would seem only natural then, that some young Shieldsian disciple would one day decide to make a blissed-out pop album in his bedroom successfully returning the genre to the nascent confines from which it was begotten." (Dusted Magazine; läs mer här.)

"It´s been years since a record truly expanded upon the dizzy waves of sound that My Bloody Valentine´s Loveless created. A Sunny Day in Glasgow accomplish this effortlessly without sounding derivative, false, or like some weak culmination of every shoegaze-noise-pop band who merely attempt to "bring that sound back." The quartet simply builds a musical bridge that stretches MBV´s romantically dense feel with a more "modern" approach; heavily utilizing sequencers and microdots of overdriven guitar. Vocally, the Cocteau Twins also play a huge role as the guide for these relentless sheets of ethereal guitar that overlap then suddenly disappear. Combine that with an approach closer to Dan Snaith´s amazing Caribou/Manitoba albums, and even Lovesliescrushing´s dark instrumental pop, and you´ve taken the first steps into a disorienting world." (Little Radio /betyg 5 av 5; läs mer här.)

 

 

 

**
Ja, annars? Har ju inte uppdaterat så mycket på sistone. Liksom tappat lusten, inspirationen. Och det känns lite otäckt. Allt är så stillastående, inget som händer där uppe i huvudet. Men det kommer väl tillbaka när man minst anar det. Eller jag vet inte. Allmänt trögt och tungsått är det. Men det verkar bli så för mig på sommaren, vet inte riktigt varför. Jag lever upp igen framåt augusti- september (underbara månader tycker jag). Underligt. För jag är itne överförtjust i det som kommer sen, mörkret och kylan och vintern. Men längtar efter I-N-S-P-I-R-A-T-I-O-N. Eller snarare glädje. Att känna glädjen i kroppen. Som ett väldigt allomfattande härligt pirr. Attt allt är möjligt liksom. Mitt i vackra, ljusa,varma sommar-Sverige känns det grått och trist. Som oro, sorg. Vet inte varför. Iallafall: ska sitta och skriva nu i några veckor - i en atelje på Söder - ja, det låter väl fint. Annars har jag uruselt, på gränsen till vulgärt, dåligt med pengar. Vill resa nånstans. Behöver inte vara långt bort, bara se nåt annat ett tag. Och handla typ en massa snygga kläder (Whyred har rea, jag vill ha typ minst fem -sex olika plagg från deras senaste kollektion men vem har råd, och nu: rea men inga pengar). Och så musik förstås, listan börjar bli lång. Men vafan, handla gör väl ingen lycklig. Bara för stunden. Samtidigt: vad vill jag egentligen? Inget speciellt - och allt. Det är så underligt tomt. På anspråk. Ingen riktig vilja eller fart i mig just nu. Jag brukar vilja massor. Länge sen jag kände såhär. Och emellanåt längtar jag bara ut på landet, till träden och blommorna och bina. Lugn och ro. Andas. Frihetskänsla.

Så, jag ber om ursäkt för tystnaden. Men det kommer mer. Tids nog. Tror jag. Hoppas jag. Tills dess: lev väl och njut! Och glöm inte bort: Livet är underbart. Trots allt. P g a allt.