Vackrast just nu: Alina
I could compare my music to white light wich contains all colours. Only a prism can divide the colours and make them appear; the prism could be the spirit of the listener. - Arvo Pärt
Läs om Arvo Pärts verk Alina.
Andra verk att lyssna på: Tabula Rasa och Te deum.
Här kan man lyssna på smakprov - bl a Cantus in memoriam Benjamin Britten och Fratres från Tabula Rasa och Silouans song och Berliner Messe från Te Deum.
Recension: Horisont nr 6/05
"I den nya diktsamlingen Övergång samsas sagoklingande tongångar och romantiska anslag med kärv vardagsrealism. En ovanlig kombination. (...) Det är en envis poesi där ljuden står i fokus. Ordens ljudklanger brottas med de invanda, vedertagna lexikaliska betydelserna (...). Här finns en oförställdhet, en avsaknad av poser och tidstypiska poetiska manér och en avsaknad av respekt inför ämnesvalen, som i sin tur innebär just en respekt för poesins egentligen självklara möjlighet att handla om vad som helst." (utdrag ur recension; Horisont nr 6/05)
Tack för de fina orden....
Tack för de fina orden....
Vårglädje: Architecture in Helsinki
Architecture in Helsinki: Fingers Crossed, 2003
Nu drar jag till Göteborg och sen vidare till Wien på skolresa, under tiden får ni hålla till godo med dessa vårglädjelåtar från Architecture in Helsinkis första album - provlyssna här, särskilt på Spring 2008 (tyvärr har jag inte hittat nåt ställe där de spelar längre samples).
En alldeles särskild hälsning till J och M! För våren, glädjen, samtalen, champagnen, kommande bra dagar - och ett samarbete jag ser mycket fram emot!
Musik: Gregor Samsa
Gregor Samsa (ja, Kafka och Förvandlingen): jag tänker Sigur Ros och Low, kanske också Slowdive; det är långsamt, drömskt, stillhet, pauser; svepande gitarrer, ibland distade, manglande gitarrer, piano, stråkar; en röst som viskar, röst som ibland försvinner in i ljudbilden; förutom Sigur Ros och Low har de även jämförts med både Mogwai och AmAnSet; och det här är riktigt, riktigt bra, inget nyskapande, men det är som om de tagit det bästa (!) ur samtliga ovannämnda band och ur det lyckats skapat något ännu vackrare; det är som om allt bara faller på plats; lyssna på Young & Old från debutalbumet 55:12 (Kora Records/Own Records, 2006)
(Klicka på bilden ovan för att komma till Gregor Samsas hemsida, där kan man provlyssna på fler låtar!)
Dagens låt(ar)
New Year´s Kiss /I Love Creedence/ Love Connection (Casiotone for the Painfully Alone)
Yoko Ono: More Grapefruit Pieces
Line Piece III
Draw a line with yourself.
Go on drawing until you disappear.
(1964 spring)
Smell Piece
Send the smell of the moon.
(1953 autumn)
Announcement Piece II
Give a moving announcement each time
you die.
(1963 summer)
Walk piece
Stir inside your brains with a penis
until things are mixed well.
Take a walk.
(1961 winter)
Mailing Piece
Send a sound of a smile.
(1962 summer)
Draw a line with yourself.
Go on drawing until you disappear.
(1964 spring)
Smell Piece
Send the smell of the moon.
(1953 autumn)
Announcement Piece II
Give a moving announcement each time
you die.
(1963 summer)
Walk piece
Stir inside your brains with a penis
until things are mixed well.
Take a walk.
(1961 winter)
Mailing Piece
Send a sound of a smile.
(1962 summer)
Yoko Ono: Echo Telephone Piece
Get a telephone that only echoes back
your voice.
Call every day and talk about many
things.
(1964 spring)
- Yoko Ono; ur Grapefruit. A Book of Instructions and Drawings.
your voice.
Call every day and talk about many
things.
(1964 spring)
- Yoko Ono; ur Grapefruit. A Book of Instructions and Drawings.
Vinyl: Station to Station
Åh, vackraste, vackraste låt - Wild is the Wind med David Bowie! Från albumet Station to Station; jag hade av någon anledning lyckats glömma bort hur smärtsamt vacker den är; texten, hans röst - allt! Brukade lyssna på den om och om igen en gång i tiden, och nu har den fått en liten renässans här hemma hos mig; jag återupptäckte den dels genom Cat Powers The Covers Record, som jag köpte för någon månad sen, dels genom J som var på besök i torsdags kväll förra veckan; han fick mig att plocka fram vinylskivan med Bowies version, och det var en närmast religiös upplevelse, tack...
Och hela albumet är förresten värt att återupptäckas, lyssna!
Swedesplease
Swedesplease heter en intressant blogg av en kille i Illinois, USA, tillägnad svensk musik...
Konsert: Micah P. Hinson
... spelar tisdag den 11 april på Kägelbanan i Stockholm, missa inte! Lyssnade mycket på Micah P. Hinsons album ...and the gospel of progress i höstas-vintras; så sent som igår tog jag fram den igen, och den var fortfarande lika hjärtskärande; vacker, mörk, sorgsen - texterna, rösten...
Line up: Willard Grant Conspiracy (uppdatering: verkar bra, låter lite som Nick Cave nästan, men mer country/folk, lyssna!)
Lyssna på demoversionerna av Possibilities och Caught in Between - här.
Line up: Willard Grant Conspiracy (uppdatering: verkar bra, låter lite som Nick Cave nästan, men mer country/folk, lyssna!)
Lyssna på demoversionerna av Possibilities och Caught in Between - här.
Morrissey says: At Last I Am Bored
... det är lite roligt, men samtidigt oerhört pinsamt också, men det bjuder jag på, tyckte det fanns en humoristisk poäng med det hela, och att jag uppenbarligen inte har sån värst koll på Morrissey, har egentligen inte hört mer än två låtar från nya albumet, men såg honom ju i söndags - eller vad säger ni, men jag trodde ett tag att Morrisseys låt At last I am Born hette At last I am Bored...
----------
Uppdatering: Ja, annars var Morrissey-konsertens höjdpunkt utan minsta tvekan How soon is now? Någonstans vid Life is a Pigsty lyfte det tror jag. Annars var jag inte speciellt imponerad, visst var det helt fantastiskt att se honom; men tror inte bara det berodde på Morrissey utan helt enkelt på omständigheterna runt omkring. Rent personliga alltså. Och sen tycker jag att det är hopplöst, rentav tråkigt egentligen, att det liksom aldrig riktigt bränner till, när man ser en artist på en stor arena. Jag föredrar nog trånga klubbar framför detta. Annars: Last Night I dreamt that somebody loved me och Still ill, underbara, ja, The Smiths-låtarna var det som tillsist stannade kvar i mig, blev mycket nostalgi för min del, på gott och ont.
----------
Uppdatering: Ja, annars var Morrissey-konsertens höjdpunkt utan minsta tvekan How soon is now? Någonstans vid Life is a Pigsty lyfte det tror jag. Annars var jag inte speciellt imponerad, visst var det helt fantastiskt att se honom; men tror inte bara det berodde på Morrissey utan helt enkelt på omständigheterna runt omkring. Rent personliga alltså. Och sen tycker jag att det är hopplöst, rentav tråkigt egentligen, att det liksom aldrig riktigt bränner till, när man ser en artist på en stor arena. Jag föredrar nog trånga klubbar framför detta. Annars: Last Night I dreamt that somebody loved me och Still ill, underbara, ja, The Smiths-låtarna var det som tillsist stannade kvar i mig, blev mycket nostalgi för min del, på gott och ont.
jag är skör jag är inte skör (om ett tillstånd som kanske (inte) existerar)
jag är skör idag jag är längtan idag en stuga som luktar fuktigt instängt, stuga som är inväxt i bröstkorgen och värker när min mamma inte längre finns kvar och jag är stark nu när jag tror mig vara svag i de där rummen som lyssnar väggarna lyssnar tapeterna rosorna rosor och som egensinniga solar som ögon eller öppna armar the first time I saw you
jag är skör idag jag är skär idag av rodnad av klarhet tillförsikt jag är öppen tar emot brev efter brev besvarar brev efter brev det är som en sång jag är besatt av den sången hela tiden sånger sång sjungande och jag har varit där i det, haft det upplevt det en sån lycka över att vi hade varann inte har varann längre vi var vi är vi möts vi skiljs det är bara vackert och livet och och patetiskt och högtravande, nej, bort bort inte så, nytt försök
jag är skör idag jag är regn, tunga moln svart kayalöga tåröga rödöga och som jag väller in över staden vräker in jag är stark jag dundrar åskar älskar jag tar plats jag finns jag finns regnet regnet det är så skönt med regn, spolar bort spolar rent nej nej nej, stopp
jag är skör idag jag är vacker idag the first time I saw you blekare ligger närmare marken närmare döden viskar i mig klockorna svala händer isande fingrar och munnen munnarna ansikten kinder dina smala handleder the first time I saw you
jag är skör idag och jag regnar bort jag ligger på trottoaren jag ser dig du är ett ansikte utsuddat av molnen regnen det att du finns det att du inte finns jag tror att det blir bättre den här rastlösheten smärtan i bröstet att jag förtränger att jag vill mer mer att jag vill så mycket inte ser mig själv som att fly bort från smärtan sig själv genom andra bekräftelse bekräftelse det är ett mönster jag måste bryta jag är skör jag är stark jag är skör jag är stark
nej, nej inte så, men
jag är skör idag jag är skör idag jag är närmare de levande idag allting lyser alltings komplexitet alltings jävla krånglighet varje människas egenheter törstar efter mig själv mina egenheter egensinniga gulliga du törstar efter samtal kommunikation och kräks på samtal kommunikation vill tystnad också tystnaden i mitt huvud vill jag åtrår jag den tystnaden nu
jag är skör idag jag är kär idag i det förföriska i tankarna i det magiska flytande i tankarna det abstrakta stillastående verklighetsflyktiga i det närvarande smärtan i mitt vänstra knä i den brusande pulserande smärtan i mitt huvud i det som drar inuti mitt vänstra öga strax under ögonbrynet strax ovanför ögongloben inåt inåt drarochsliter, någon står där inne och vill ha min uppmärksamhet och migrän och spänningshuvudvärk säger jag men värk och någon som vill ha min uppmärksamhet hela tiden jag vill inte jag vill inte
men
jag är skör jag är inte skör har aldrig någonsin varit skör jag är hård som stål eller blank tennsoldat rör stålvajrar gnister sprak knirk metall mun metall jag övervinner allt att vara skör är inte att vara skör att vara skör är blank blank yta
kanske genomskinligt glas sval yta onårbar stillastående ingen tid finns här stelnad i ett ögonblick icke levande att vara skör att vara skör att vara skör att vara långsam kanske trög ouppmärksam eller närvarande mitt i betraktandet av något sällsamt och sen genast illamående långsamt öppna långsamt långsamt som i slowmotion se någon lyfta glaset höja armen ovanför huvudet långsamt sänka mot golvet släppa skör släppa och skör skör bli tusentals gnistrande splitter tusentals möjligheter ännu mer mer än fler bättre än skör
Dagens låt: Circus time (Euros Childs)
jag är skör idag jag är skär idag av rodnad av klarhet tillförsikt jag är öppen tar emot brev efter brev besvarar brev efter brev det är som en sång jag är besatt av den sången hela tiden sånger sång sjungande och jag har varit där i det, haft det upplevt det en sån lycka över att vi hade varann inte har varann längre vi var vi är vi möts vi skiljs det är bara vackert och livet och och patetiskt och högtravande, nej, bort bort inte så, nytt försök
jag är skör idag jag är regn, tunga moln svart kayalöga tåröga rödöga och som jag väller in över staden vräker in jag är stark jag dundrar åskar älskar jag tar plats jag finns jag finns regnet regnet det är så skönt med regn, spolar bort spolar rent nej nej nej, stopp
jag är skör idag jag är vacker idag the first time I saw you blekare ligger närmare marken närmare döden viskar i mig klockorna svala händer isande fingrar och munnen munnarna ansikten kinder dina smala handleder the first time I saw you
jag är skör idag och jag regnar bort jag ligger på trottoaren jag ser dig du är ett ansikte utsuddat av molnen regnen det att du finns det att du inte finns jag tror att det blir bättre den här rastlösheten smärtan i bröstet att jag förtränger att jag vill mer mer att jag vill så mycket inte ser mig själv som att fly bort från smärtan sig själv genom andra bekräftelse bekräftelse det är ett mönster jag måste bryta jag är skör jag är stark jag är skör jag är stark
nej, nej inte så, men
jag är skör idag jag är skör idag jag är närmare de levande idag allting lyser alltings komplexitet alltings jävla krånglighet varje människas egenheter törstar efter mig själv mina egenheter egensinniga gulliga du törstar efter samtal kommunikation och kräks på samtal kommunikation vill tystnad också tystnaden i mitt huvud vill jag åtrår jag den tystnaden nu
jag är skör idag jag är kär idag i det förföriska i tankarna i det magiska flytande i tankarna det abstrakta stillastående verklighetsflyktiga i det närvarande smärtan i mitt vänstra knä i den brusande pulserande smärtan i mitt huvud i det som drar inuti mitt vänstra öga strax under ögonbrynet strax ovanför ögongloben inåt inåt drarochsliter, någon står där inne och vill ha min uppmärksamhet och migrän och spänningshuvudvärk säger jag men värk och någon som vill ha min uppmärksamhet hela tiden jag vill inte jag vill inte
men
jag är skör jag är inte skör har aldrig någonsin varit skör jag är hård som stål eller blank tennsoldat rör stålvajrar gnister sprak knirk metall mun metall jag övervinner allt att vara skör är inte att vara skör att vara skör är blank blank yta
kanske genomskinligt glas sval yta onårbar stillastående ingen tid finns här stelnad i ett ögonblick icke levande att vara skör att vara skör att vara skör att vara långsam kanske trög ouppmärksam eller närvarande mitt i betraktandet av något sällsamt och sen genast illamående långsamt öppna långsamt långsamt som i slowmotion se någon lyfta glaset höja armen ovanför huvudet långsamt sänka mot golvet släppa skör släppa och skör skör bli tusentals gnistrande splitter tusentals möjligheter ännu mer mer än fler bättre än skör
Dagens låt: Circus time (Euros Childs)
Josephine Foster: Der König in Thule
... och ja, det här var verkligen spännande, udda, från den sk freak-folk/alt. folk-scenen (tillsammans med mer kända såsom Devendra Banhart, Joanna Newsom). På nya albumet A Wolf in Sheep´s Clothing, som kommer nu i april, har Josephine Foster gått i en helt ny riktning och gjort en högst egensinnig tolkning av tyska 1800-tals sånger (art songs). Dessutom sjunger hon på tyska. Och vilken röst; hon beskriver tydligen sig själv som en "Opera school drop-out"...
Lyssna på Der König in Thule.
Här kan man läsa en recension av hennes förra album Hazel Eyes, I will Lead You. På Locust Music kan man lyssna på mp3 (har tyvärr inte själv lyckats få det att funka). Tror det albumet låter lite annorlunda än det nya, som verkligen är något utöver det vanliga.
UPPDATERING: här kan man lyssna på några kortare smakprov från Hazel Eyes...
Locust Music om Josephine Forster:
"Over the course of just a few years, Josephine Foster has captivated audiences & critics alike through a magnetic patchwork of recordings ranging from broken spirited balladry (Born Heller), fiery psych rock gestalt (All the Leaves Are Gone) to the voice of an outsider folk siren (Hazel Eyes, I will Lead You). The one constant is the utterly overwhelming strength and seductive unease of her voice & the bravery of an iconoclastic spirit. For anyone else, what lies inside her latest offering, A Wolf in Sheep’s Clothing, would be a purely rebellious turn but for Josephine Foster, every record is, itself, a part of a continual movement. And so it goes, A Wolf in Sheep’s Clothing is a deeply absorbing, magical reconstruction of 19th century German art songs that float in a wash of blissed voice and electric guitar in an almost dreamlike fashion through a salon of her own invention. This excellent album features the guitar wizardry of Brian Goodman from the Supposed. Can't say for sure but we really doubt that you'll hear anything else quite like this album this or any other year to come. Take a listen to An Die Musik from A Wolf in Sheep's Clothing."
(Och tack Jens för tipset, synd att jag inte lyckats lyssna på några låtar från Hazel Eyes-albumet! Men det fungerar inte att lyssna på mp3 på Locust för mig.)
Lyssna på Der König in Thule.
Här kan man läsa en recension av hennes förra album Hazel Eyes, I will Lead You. På Locust Music kan man lyssna på mp3 (har tyvärr inte själv lyckats få det att funka). Tror det albumet låter lite annorlunda än det nya, som verkligen är något utöver det vanliga.
UPPDATERING: här kan man lyssna på några kortare smakprov från Hazel Eyes...
Locust Music om Josephine Forster:
"Over the course of just a few years, Josephine Foster has captivated audiences & critics alike through a magnetic patchwork of recordings ranging from broken spirited balladry (Born Heller), fiery psych rock gestalt (All the Leaves Are Gone) to the voice of an outsider folk siren (Hazel Eyes, I will Lead You). The one constant is the utterly overwhelming strength and seductive unease of her voice & the bravery of an iconoclastic spirit. For anyone else, what lies inside her latest offering, A Wolf in Sheep’s Clothing, would be a purely rebellious turn but for Josephine Foster, every record is, itself, a part of a continual movement. And so it goes, A Wolf in Sheep’s Clothing is a deeply absorbing, magical reconstruction of 19th century German art songs that float in a wash of blissed voice and electric guitar in an almost dreamlike fashion through a salon of her own invention. This excellent album features the guitar wizardry of Brian Goodman from the Supposed. Can't say for sure but we really doubt that you'll hear anything else quite like this album this or any other year to come. Take a listen to An Die Musik from A Wolf in Sheep's Clothing."
(Och tack Jens för tipset, synd att jag inte lyckats lyssna på några låtar från Hazel Eyes-albumet! Men det fungerar inte att lyssna på mp3 på Locust för mig.)
Dikt: Geir Gulliksen
jeg vet om deg,
(du sitter i et mørkt rom med ullpled
over skuldrene. Det er natt, og i ditt
liv skal det aldri bli morgen. Tror du.
Tenker du. Din historie kunne nok
blitt en sørgelig roman. Eller et dikt
som dette. Men nei) du ender ikke her
(Tack Helena, för upptäckten av den fina dikten!)
(du sitter i et mørkt rom med ullpled
over skuldrene. Det er natt, og i ditt
liv skal det aldri bli morgen. Tror du.
Tenker du. Din historie kunne nok
blitt en sørgelig roman. Eller et dikt
som dette. Men nei) du ender ikke her
(Tack Helena, för upptäckten av den fina dikten!)
Broadcast: Ha ha sound
... är dagens, veckans, månadens, årets mitt-liv-just-nu-skiva: brus, ljud ljud oljud, sprak gnister knirk, kling klang klang, ding ding dong, la la la, och eufori, monotoni, plötsligheter, kaskader, stjärnexplosioner, upprepning, ord och röst röst, kärlek, disharmoni, klarhet klarhet, den här skivan bara växer och växer, blir bara mer och mer fantastisk...
Citat: Harvey Pekar
"Finally I'm starting to accept the fact that there are better things to do than covet the friendship of people who don't understand me, don't accept me and bore me anyway. What do we need with eachother? I know it was pretty futile to run after people who didn't have any use for me and vice versa, and it was humiliating to do it, but I'd get so lonely so I figured I had to. But as time goes on I'm getting increasingly inured to loneliness."
Rekommenderas: American Splendor (en dokumentär- och spelfilm om Harvey Pekar)
Rekommenderas: American Splendor (en dokumentär- och spelfilm om Harvey Pekar)
Vackrast just nu: Sibylle Baier
... som balsam för själen är Sibylle Baiers album Color Green (2006); sorgsen, lågmäld och intim, inspelad mellan 1970-73, och nu utgiven genom bl a J Masics försorg. Sångerna och sättet att sjunga på för tankarna till Leonard Cohen och Songs from a room, Nick Drake och Nico...
(Klicka på bilden för att komma till Orange Twins Records.)
Dagens låt: Forget About
(Klicka på bilden för att komma till Orange Twins Records.)
Dagens låt: Forget About
Nyfiken på: Sol Seppy
Nyfiken på: The Earlies
Neumu = art + music+ words
Kolla in & läs - nättidskriften Neumu = art + music + words
- särskilt under rubrikerna 44.1 Khz (music reviews) och Datastream (music news), som innehåller artiklar om Jana Hunter, Vashti Bunyan, Death Cab for Cutie, Devendra Banhart, Lydia Lunch, Yo La Tengo, Juana Molina, Le Tigre, The Fall, Shearwater, Electrelane, Xiu Xiu, Oneida, Beth Orton, M. Ward, Tindersticks m fl
Men förutom musik också om film, fotografi m m, har inte hunnit kolla in allt riktigt än!
- särskilt under rubrikerna 44.1 Khz (music reviews) och Datastream (music news), som innehåller artiklar om Jana Hunter, Vashti Bunyan, Death Cab for Cutie, Devendra Banhart, Lydia Lunch, Yo La Tengo, Juana Molina, Le Tigre, The Fall, Shearwater, Electrelane, Xiu Xiu, Oneida, Beth Orton, M. Ward, Tindersticks m fl
Men förutom musik också om film, fotografi m m, har inte hunnit kolla in allt riktigt än!
Nyfiken på: Destroyer
Dikt: Jenny Tunedal
Om jag skriver fläckar hennes ögon över dem ögon som liknar sjöar liknar varandra och hundar.
pölar, horisontlösa. I sikte sånt som hon i överflöd. Vi behöver tungan mot hennes hals, handrygg, lår. Lår
och axlar, vad tänker du på, vad minns du av mig. Vildgräs och hjärna (att stjäla det). Framkallar vad. Blick-
en på Bambi so pretty vacant. Det finns utrymmen mellan vattnen som liknar organ. I mellanrummen. Hon
ringer och säger att hon tänker på blommor av olika slag och balkonger och Och små uppstoppade djur.
Och det som inte går att säga på något annat sätt. Och det som inte finns. Och det är inte sant. Och skriva
som om att drömma att skriva var värt någonting. Och vaken.
Och det som inte är konst.
Och det som inte är samtal. Och det som inte är nämnvärt. Och det som inte öppnar en kanal mellan olika
delar av rädsla. Och det som liknar andra människor. Och det som är skillnaden mellan att se på solen och
få veta någonting och inte. Och det som inte är känt. Som om hon ligger och ropar. Ofta, inifrån ettt rum, ofta
där. Inifrån, utåt. Ljudet av henne framkallar ljuset. Någon kräver någonting. Hörsel, vakenhet. Motsatsen
till likgiltighet. Hon vet att hon framkallar hunger och törst. Motsatsen till. Jag har varit så ensam. Jag har
haft mig själv att skylla. Jag står ut. Hon som röst som aldrig något annat än tillitsfull. Hörs så bra ut.
Hon som en hand skjuter rakt ut i rummet och pekar. Inifrån ett rum. Ofta. Inifrån, mot sig sitt hjärta. Hon
säger inte att det är så. Hon ropar att vi kommer att höra henne. Om jag bygger ruiner runt henne. Hemlig-
hetslösa, döljande. Tomt som motsats till lögn. Rent som motsats. Rent till, som en enda lönlös riktning.
Justerad. Spänd. Om tegelstenar är brickor vars spänning är väggar så kallade murar rämnar. Runt. Tomt,
som i torn. Jag har inget emot att kasta en tegelsten. Jag har inget emot att läsa på murar. För murar. Om
henne. Utkastad därför kastande. Kräkande vilt. Mosade murar. Med kroppar. Om hon säger mot mig. Rent
rädd. Säger att vi ska ses nån gång sen. Mörkertalet blir allt större och tätare utan henne.
Alltså måste någon förstöra trädgården.
- Jenny Tunedal, dikt publicerad i tidskriften OEI nr. 18/19/20/21, 2004
pölar, horisontlösa. I sikte sånt som hon i överflöd. Vi behöver tungan mot hennes hals, handrygg, lår. Lår
och axlar, vad tänker du på, vad minns du av mig. Vildgräs och hjärna (att stjäla det). Framkallar vad. Blick-
en på Bambi so pretty vacant. Det finns utrymmen mellan vattnen som liknar organ. I mellanrummen. Hon
ringer och säger att hon tänker på blommor av olika slag och balkonger och Och små uppstoppade djur.
Och det som inte går att säga på något annat sätt. Och det som inte finns. Och det är inte sant. Och skriva
som om att drömma att skriva var värt någonting. Och vaken.
Och det som inte är konst.
Och det som inte är samtal. Och det som inte är nämnvärt. Och det som inte öppnar en kanal mellan olika
delar av rädsla. Och det som liknar andra människor. Och det som är skillnaden mellan att se på solen och
få veta någonting och inte. Och det som inte är känt. Som om hon ligger och ropar. Ofta, inifrån ettt rum, ofta
där. Inifrån, utåt. Ljudet av henne framkallar ljuset. Någon kräver någonting. Hörsel, vakenhet. Motsatsen
till likgiltighet. Hon vet att hon framkallar hunger och törst. Motsatsen till. Jag har varit så ensam. Jag har
haft mig själv att skylla. Jag står ut. Hon som röst som aldrig något annat än tillitsfull. Hörs så bra ut.
Hon som en hand skjuter rakt ut i rummet och pekar. Inifrån ett rum. Ofta. Inifrån, mot sig sitt hjärta. Hon
säger inte att det är så. Hon ropar att vi kommer att höra henne. Om jag bygger ruiner runt henne. Hemlig-
hetslösa, döljande. Tomt som motsats till lögn. Rent som motsats. Rent till, som en enda lönlös riktning.
Justerad. Spänd. Om tegelstenar är brickor vars spänning är väggar så kallade murar rämnar. Runt. Tomt,
som i torn. Jag har inget emot att kasta en tegelsten. Jag har inget emot att läsa på murar. För murar. Om
henne. Utkastad därför kastande. Kräkande vilt. Mosade murar. Med kroppar. Om hon säger mot mig. Rent
rädd. Säger att vi ska ses nån gång sen. Mörkertalet blir allt större och tätare utan henne.
Alltså måste någon förstöra trädgården.
- Jenny Tunedal, dikt publicerad i tidskriften OEI nr. 18/19/20/21, 2004
Dikt: Marie Norin
Sakerna: mattans ränder, golvets ådring, böckerna, andkraniet,
rävkraniet, jordgloben, mina egna händers varje ben och nagel,
vecken, ärren, fortfarande minnet av sju katters skallformer och
överallt ingröpningar efter naken hud och lika många städer
länder, väder
rummets form, väggarna, golvet
Jag tänker att varje tanke lämnar
avtryck, i och utanför, längtan
som kramper, tics, fläckar
- Marie Norin, ur Världsrekord utanför Madrid, 2000
rävkraniet, jordgloben, mina egna händers varje ben och nagel,
vecken, ärren, fortfarande minnet av sju katters skallformer och
överallt ingröpningar efter naken hud och lika många städer
länder, väder
rummets form, väggarna, golvet
Jag tänker att varje tanke lämnar
avtryck, i och utanför, längtan
som kramper, tics, fläckar
- Marie Norin, ur Världsrekord utanför Madrid, 2000
Dikt: Jan Wolf-Watz
Jag lägger ut i natten
Mot dina ögon tar jag spjärn och låter hela himlen följa
med i svepet
Jag har hört den förr
en liten ton som visslas
Som en visa är den tänkt
För den som seglar
tänk att ge den första gryningen drag av tid som
återstår
En visa är den tid som går
En ton som lägger sig tillrätta i min hand
För seglare som rör vid natten
- Jan Wolf-Watz, ur Södra Västerbottens kustland, 1997
Mot dina ögon tar jag spjärn och låter hela himlen följa
med i svepet
Jag har hört den förr
en liten ton som visslas
Som en visa är den tänkt
För den som seglar
tänk att ge den första gryningen drag av tid som
återstår
En visa är den tid som går
En ton som lägger sig tillrätta i min hand
För seglare som rör vid natten
- Jan Wolf-Watz, ur Södra Västerbottens kustland, 1997
En broshyr om smärta
Det är ju så
att man dör hela tiden. Från första början
automatiskt
när man öppnar ögonen
och ser den vägen framför sig. Man kan inte
hjälpa att det är så
man blir så försiktig
man lyssnar efter blod i mörkret
Apoteket har en broshyr nu
om smärta
NÄSTAN VARANNAN SVENSK HAR ONT
HELA LIVET BLIR LIDANDE
SMÄRTA FÖDER SMÄRTA
BARA DU VET HUR ONT DU HAR
Det står att smärta är en klocka som väcker
och ringer med en ton om det blir fel
- och man måste göra någonting
och fråga någon och ringa
Smärtan är mitt i det som heter livet
där man själv är den tonen
där man själv är innehavare av blodet
Det som så lätt rinner ut
eller drabbas av förskämning
Men inte ens smärtan är något annat
än en lystring
till små tunna
trumpetfanfarer från fiendens nu uppställda
dödsplutoner
1000 man
helt i tenn
och metallsmaken känns redan
Om man så märker
att man håller på
att bli kall om fingrarna
kan det vara tecken på någon liten
och hela tiden samma
skarpa ömtålighet. I kyla kan man se på sin andedräkt
om den darrar
om den så att säga står och gör någonting
Det är signalen, det är varningar om igen
Så att till slut hela levandet blir denna seismograf
ja allt liv, alla dessa yttringar kan bli
ett oskiljaktigt
molande pendlande. Smärtan och dess
mer eller mindre tillfälliga lindring
som går hand i hand och blir till en
nervös människa
- som ändå hela tiden
försöker bränna sig, eller helt enkelt gör det
Men man får inte
gripas av bottenlöshet
inte ta solnedgångar alltför djupt
inte döma sig
till döden
bara undvika
om möjligt. Broshyren
tar inte upp allt. En vän
vaknade en morgon av
att någonting stack ut ur hans
ögon. Jag har någonting själv
ibland här nere inuti
som jag
behärskar
Allt detta
Vi skulle resa oss mot det egentligen!
Vi skulle kasta ut tabletterna
Men tabletterna kan vara bra
Ibland kan man höra en räv
skrika så hemskt som om den just har blivit flådd och
skriker med pälsen. Ingen människa
kan göra ett sådant skrik för den smärtan finns inte
bland människor, bara allra längst ner
men det ligger mat
och mycket annat över
- och ändå att allt vad det handlar om
är att det gör ont
och att ingen annan vet
fast nästan alla har det, eller varannan
Och man ska inte stå
på broar för länge, eller
ge sig ut på isar, inte ens om det är soldropp och vår
och isarna bräker som lamm
Det är så farligt
- Tomas Tidholm, ur En broshyr om smärta, 1997
att man dör hela tiden. Från första början
automatiskt
när man öppnar ögonen
och ser den vägen framför sig. Man kan inte
hjälpa att det är så
man blir så försiktig
man lyssnar efter blod i mörkret
Apoteket har en broshyr nu
om smärta
NÄSTAN VARANNAN SVENSK HAR ONT
HELA LIVET BLIR LIDANDE
SMÄRTA FÖDER SMÄRTA
BARA DU VET HUR ONT DU HAR
Det står att smärta är en klocka som väcker
och ringer med en ton om det blir fel
- och man måste göra någonting
och fråga någon och ringa
Smärtan är mitt i det som heter livet
där man själv är den tonen
där man själv är innehavare av blodet
Det som så lätt rinner ut
eller drabbas av förskämning
Men inte ens smärtan är något annat
än en lystring
till små tunna
trumpetfanfarer från fiendens nu uppställda
dödsplutoner
1000 man
helt i tenn
och metallsmaken känns redan
Om man så märker
att man håller på
att bli kall om fingrarna
kan det vara tecken på någon liten
och hela tiden samma
skarpa ömtålighet. I kyla kan man se på sin andedräkt
om den darrar
om den så att säga står och gör någonting
Det är signalen, det är varningar om igen
Så att till slut hela levandet blir denna seismograf
ja allt liv, alla dessa yttringar kan bli
ett oskiljaktigt
molande pendlande. Smärtan och dess
mer eller mindre tillfälliga lindring
som går hand i hand och blir till en
nervös människa
- som ändå hela tiden
försöker bränna sig, eller helt enkelt gör det
Men man får inte
gripas av bottenlöshet
inte ta solnedgångar alltför djupt
inte döma sig
till döden
bara undvika
om möjligt. Broshyren
tar inte upp allt. En vän
vaknade en morgon av
att någonting stack ut ur hans
ögon. Jag har någonting själv
ibland här nere inuti
som jag
behärskar
Allt detta
Vi skulle resa oss mot det egentligen!
Vi skulle kasta ut tabletterna
Men tabletterna kan vara bra
Ibland kan man höra en räv
skrika så hemskt som om den just har blivit flådd och
skriker med pälsen. Ingen människa
kan göra ett sådant skrik för den smärtan finns inte
bland människor, bara allra längst ner
men det ligger mat
och mycket annat över
- och ändå att allt vad det handlar om
är att det gör ont
och att ingen annan vet
fast nästan alla har det, eller varannan
Och man ska inte stå
på broar för länge, eller
ge sig ut på isar, inte ens om det är soldropp och vår
och isarna bräker som lamm
Det är så farligt
- Tomas Tidholm, ur En broshyr om smärta, 1997