ristarinsinamärken

All the best wishes (Jana Hunter)


All the best wishes for you
Your dreams are finally coming true
and when we were together
I knew it was bad weather
But the last thing I expected
was for you to accept it

Inför Morrissey-konserten i Stockholm söndagen den 2 april anordnar Berlin Sthlm på Skånegatan 71 för- och efterfest. Från kl.17.00. Välkomna!

A insisterar på att bli fotograferad med tröja, halsband och ring. I sängen i sitt rum. Den 26 februari omkring kl 17.00. En halvtimme senare kommer hans pappa och hämtar honom. Och här sitter jag nu. Mitt i natten med mitt fotografi. Kärlek, ömhet. Och saknad.

...Sveriges författarförbunds pris för bästa skönlittterära debut delas denna gång mellan två poeter, fantastiskt! Pristagarna är Martin Högström för Transfutura (OEI editör) och Elise Ingvarsson för Beror skrymmande på (Norstedts). (Juryn: Det fanns ingen möjlighet för juryn att välja den ene eller den andre av de två. De sinsemellan så olika och ojämförbara försöken att definiera en position i världen är bägge värda att uppmärksammas.) Prissumman är på 50.000 kr. Ett stort grattis!

Juryns motiveringar:

Med diktsamlingen "Beror skrymmande på" befäster Elise Ingvarsson omedelbart en ställning som betydelsefull lyriker. Med stark integritet, allvar och en befriande humor skriver hon om människans stora livsfrågor, om att vara sedd eller osedd, om att se eller inte se. Hennes dikt berättar om ett sökande efter existensiella nollpunkter varifrån allt kan ta sin början, "Beror skrymmande på" är en bok om en outsiders vägar, om det som är mycket ungt i livet och det som är mycket gammalt. Elise Ingvarsson låter varje händelse och sinnesintryck få tyngd och betydelse, det är som att hon tränger in i ögonblicket för att ge mening och fäste åt kroppen och livet. Omsorgen om det långsamma och kontemplerande som lyser starkt i hennes poesi är vacker och den självständighet hon visar i debutboken är beundransvärd och gör henne till en värdig mottagare av Katapultpriset 2006.

I Martin Högströms "Transfutura" bedrivs en besynnerlig och suggestiv form av ingenjörskonst, vars främsta kännetecken är en konstant rörelse - mellan genrer, kontinenter, hos själva bokstäverna. Jaget och läsaren bombarderas med intryck och reflektioner. Och där, mellan en rörelse i läsriktningen, österut, och en motsatt rörelse västerut ligger bokens typografiska ädelstenar förborgade, svarta och hemliga, dock med fullt redovisad genes: dessa mutanter till tecken som utgör det nya typsnittet transfutura. Martin Högström får 2006 års Katapultpris för en bok som på ett fascinerande sätt både klargör och fördunklar och som visar att en genomgång av typografins historia också kan vara poesi.

Priset delas ut på Läsesalongens scen, Kulturhuset i Stockholm, onsdagen den 29 mars kl 19.00.

Same but Different (Vashti Bunyan)

Utan inbördes ordning, nytt & gammalt - detta lyssnar jag på just nu:

Sweethearts on Parade (M. Ward)
The New Sane Scramble (Jana Hunter)
Tomorrow´s Taken (Mojave 3)
Toby, take a bow (Casiotone for the Painfully Alone)
Warm Cigarette Room/ My name is Sad and at Sea (Merz)
They Marry/Older/Nude (Mi & Láu)
Let´s Kiss and Make Up/Emma´s House (The Field Mice)
Black Mountain (Isobel Campell & Mark Lanegan)
Auto Where To/I´m Oozing Emotion/I´m Hurting (The Chap)
Standing in the way of Control (The Gossip)
Black cat (Broadcast)
A nervous tic motion (Andrew Bird)
Casimir Pulaski Day (Sufjans Stevens)
Quite heart (The Go-Betweens)
Circus time/First time I saw you (Euros Childs)
Where you´ve been hiding (Architecture in Helsinki)
Lose my breath (My Bloody Valentine)
Crazy Love (Colder)
I will see you in far off places (Morrissey)
My Blue Hawaii (Future Bible Heroes)
December (Waterboys)
Hurt (Johnny Cash)
I´m Sleeping in a Submarine (Arcade Fire)
You are My Sister (Antony & the Johnsons)
Sugar (Ladytron)
Summer Water (Colleen)
Born on the Cusp (American Analog Set)
Love & Communication/ Wild is the Wind (Cat Power)

My Bloody Valentine: i fonden en massiv ljudvägg, ett malande, manglande, en slags upprepning, det maniska i det; texten, rösterna, musiken som försöker samsas om utrymmet, hur de hela tiden stör varandra men ändå tillåts vara samtidiga, jämsides: melodi, röst och instrument ligger tätt invid varandra; de följer varandra, går in i varandra, slingrar sig kring varandra; ibland drunknar orden och fraserna, rösten blir ett ljud bland de andra; och sången, melodin ligger ibland som ett svävande moln ovanpå den repetetiva, ofta entoniga, svajande ljudbilden; den ständiga krocken mellan det vackra, sköra och det hårda, brutala; hur de existerar samtidigt, bredvid varandra; sorg och förtvivlan samsas med eufori -

och det tilltalar mig, den komplexiteten, har alltid gjort; att försöka hitta den där jämvikten, eller störningen - eller vad man nu ska kalla den - både i musiken, men också i skrivandet, i livet. Hela tiden dessa krockar, motsatser som hakar i varandra, stör varandra, går sida vid sida, lyckliga, olyckliga, ständigt sorgsna, drabbade, viktlösa...


----------

My Bloody Valentine: jag tror de flesta skulle nämna albumet Loveless - men för mig är och förblir Isn´t anything ändå den skiva som påverkat mig starkast; däremot finns en av deras absolut bästa låtar med på Loveless, låten Sometimes. På Isn`t Anything finns å andra sidan fantastiska Soft as Snow (but warm inside), Lose my Breath, Feed me with your Kiss, No more Sorry, (When you wake)you´re still in a Dream, Sueisfine, I can see it (but I can´t feel it)...


(Klicka på bilden ovan för att komma till My Bloody Valentines hemsida, den finns även som länk i min länklista.)

Vaka.

Hur du sjunker
mot källans
sträva, röda botten.

Hur du
bränner genom.


---


Mjuka magens
mjuka
grop.

Lös händerna
ur fållan.


---


Att sakta
glida, tömmas.

Väggarna
smälter undan.

Låt mig ta det
ögonblicket. Låt
mig göra det till mitt.


---


Försöka fånga ur vind.



Det blir en kylig dag
också idag. Ljuset
är redan underbart.

Att undslippa
ljuset, uppslukas
av ljuset.


---


Blinkande glöd.

Att vara där det är som
klarast.

Värmen sjunker in, där
den redan anlöpt.


---


Andas nu.

Nervänd, nattligt
sluten.

Blås ut.
Långsamt mildrad.


---


Först åskan, sedan
blixten. Alltid så.

Ren och
skuren.

Bländning följer
på bländning.


 - ur Ett barn hos Gud, 2006

Musikbyrån visar en minikonsert med Antony & the Johnsons från Södra Teatern februari 2006. Och han sjunger You are my sister, och han är så fin, ödmjuk, rörande. Man kan inte annat än älska honom; och när han sjunger You are my sister and I love you...may all of you´re dreams come true, drabbas jag så tveklöst; tänker jag på en av mina systrar, ja, egentligen på båda...

Jag tänker sedan: det här inlägget är för dig, syster! Jag tänker på dig och på T och på den lilla i magen, som vi snart ska hälsa välkommen till världen... Jag vet att jag borde vara bättre på att höra av mig, alltid borde vara bättre på det, och jag är trött och sjuk och blödig igen, gråtmild, hopplös, och kanske kan jag nångång förmå mig att säga det till dig... You are my sister and I love you... may all of you´re dreams come true...

Jag är nere i Göteborg för en ny intensiv två-veckorsperiod av studier, läsande och skrivande, vilket förmodligen kommer hindra mig från att uppdatera bloggen på ett tag. Men jag ska försöka att åtminstone lägga in något under denna period; till helgen kommer jag kanske ha lite mer tid... Är annars under helgen förhoppningsvis lika intensivt upptagen med ett mycket spännande musik- & poesiprojekt, som jag får berätta mer om längre fram. När jag ser att det verkligen blir något... Jag är glad och förväntansfull, ser fram emot att sätta igång! Tack J för att du vill detta!

På återseende, vänner!




Tills vidare får ni hålla till godo med denna vackra, dekadenta vårbrud...


Junya Watanabe spring collection 2006

There are the lover and the beloved, but these two come from different countries. So there is only one thing for the lover to do. He must house his love within himself as best he can; he must create for himself a whole new inward world - a world intense and strange, complete in himself.

 - Ur The Ballad of the Sad Café, 1943

av Carson McCullers; utgiven på Raben & Sjögren/Vi, 1957(1943)

Hjärtat jagar allena kan stå som ett motto för McCullers författarskap, likt ett amerikanskt svar på det söderbergska själens obotliga ensamhet. Människan är ensam, fångad i sitt jag och all kommunikation är dömd att misslyckas... Kärleken är det enda som kan frigöra själen. Men även den är i någon mån dömd att misslyckas; den är sällan ömsesidig, och tiden, förgängligheten hinner slutligen ikapp oss. Inte alltför uppmuntrande, och kanske något förenklat; det finns naturligtvis mer att hämta i McCullers författarskap, en större komplexitet. Hon ansågs när hon debuterade 1940 med romanen Hjärtat jagar allena vara mycket orädd och fördomsfri, med en mognad och en insikt i ömtåliga (och "upprörande") problem, allt skildrat med en ovanlig psykologisk skärpa; hon var endast 22 år gammal.

Ur förordet av Olov Jonasson (som även översatt boken):

Och man stannar inte vid att läsa den här följande The Ballad of the Sad Café, hennes senaste längre berättelse, bara som en bisarr och saftig historia från groteskernas Söder, låt vara med lyriska övertoner. När i spekulationerna om kärlekens natur åskådningen drivs ett steg längre och kärleken utrustas med ett organsikt, obotligt fel, får passusen en annan tyngd. Ett nytt ansikte framträder på duken bakom miss Amelias, puckelryggens och Marvin Maycys; och den grymma triangeln, känslornas onda turer, hela den sinnrika väven fortsätter att uppta en med ny meningsfullhet.


Här en kort presentation av Carson McCullers och romanen (från baksidan av boken):

Carson McCullers är idag en av Amerikas stora författarinnor, som vid sin debut 1940 - endast 22 år gammal - betraktades som litterärt underbarn. Hennes stil präglas av subtil ömhet och äkta medkänsla. Med förkärlek skildrar hon förtryck och lidande och tecknar med stor fantasikraft karaktärer och miljöer.
Kärleken - den förunderliga upplevelsen som i sig kan rymma både lidande och ensamhet - blir för den som älskar ofta något outhärdligt.
I Balladen om det sorgsna kaféet leder Miss Amelias gåtfulla kärlek och det grymma sveket till en sällsam upplösning av triangeldramat.

av Tone Hødnebø (H Press, 2004)


En vacker liten bok om poesi och skrivande; om det som sker mellan vakenhet och dröm, att samtidigt vara innanför och utanför, om närhet och avstånd, det egna och det främmande, om lust och motstånd och tvivel, om att vara i denna dubbelhet; om skam och ånger, om att inte skämmas för det man tänker, skriva för att överraska sig själv; om opålitligheten i språket som en tillgång, om att skriva för att minnas, att glömma det man minns, att komma närmare ögonblicket; om att skapa ordning i kaos, lita på hjärtat, att klara sig utan gudarna men inte utan förälskelsen, utan den är det omöjligt att skriva, den är verklig, en möjlighet; om flyktigheten i en blick, ett handslag...

"...og jeg spør igjen: Hvorfor skriver du? Jeg skriver for å finne det punktet som skal romma alle punkter, min løgn, min fortvilelse og skam, for å se meg selv i det fremmede, i oppramsingen av det uendelige"


--------

Tone Hødnebø debuterade 1989 med diktsamligen Larm (Gyldendal Forlag) och har sedan dess givit ut tre diktsamlingar och en essäbok om Emily Dickinson, Emily Dickinson: Skitne lille hjerte.


Här några dikter från Mørkt kvadrat (Aventura, 1994):



Himmelen er et kraftverk
som durer hele døgnet egjennom,
himmelen konstruerer et system
som fanger opp hver minste bevegelse
fra blader, insekter og mennesker
En industri ekspanderer, decennium
etter decennium, kopierer seg selv






Sangsvanene innsydd i søvn
og hele verden skal bo inne i deg
en by med bygninger, møllehjul, traer og mennesker
Du hører jubelen fra alle
som eter seg inn i deg
Du blør i et majestetiskt mørke,
men århundret lysner
og du blir demokratisk igjen,
sover på en flat seng,
ringer i telefonen,
blir myrdet, kjørt bort, dumpet
i sjøen







Et område trer fram
som klang, tale
et optimistisk areale
konstruert etter en lemfeldig hukommelse;
luft, lys, grønne felt
skraveres inn i terrenget
registrerer at du er her