Vilse i pannkakan var inte alls lost

Det är med skräckblandad förtjusning jag minns Vilse i pannkakan, och nu finns den alltså på dvd, barnprogrammet som både skrämde och fascinerade mig djupt. Och jag tycker faktiskt det är dags, och inte mer än rätt, att Staffan Westerberg får upprättelse och uppskattning för det han gjorde, även om det är en hel del som inte håller med, som tycker det bara var vänsterorienterat bjäfs eller bara helt enkelt hatar stackars Staffan och anklagar honom för att ha förstört deras barndom, herregud! Hans barnprogram var innovativa, fantasifulla och visst, färgade av tidens politiska klimat (men vad är det här med att allt på 70-talet var så fel, det finns en massa värderingar och tankar som iaf jag önskar kunde få större plats i dagens politiska Sverige), men han väjde inte för det fula eller obehagliga, eller att tala om döden. Dessutom verkar han vara en fin, snäll och uppfriskande udda, människa.


***
soundofmusic.nu uppdaterad med nya recensioner!

Ett lysande namn # 5 ute nu!

Läs det nya numret av poesizinet Ett lysande namn som denna gång handlar om humor!

Inledaren:

"Humornumret har varit det svåraste numret av allihop att få ihop. Vi har refuserat så mycket att det blivit en bonzai. En liten miniatyrfyr men det som lyser här är hard to the core."



***

Jag tror att det är en pojkvän.


1.

Är det fyrkantigt? Ja.
Kan man skicka det med posten? Nej.
Finns det till försäljning? Nej.
Kan man använda det med sina vänner? Ja.
Är det större än ett land? Nej.
Är det inne i andra saker? Irrelevant.
Håller man i det när man använder det? Irrelevant.
Får det plats i munnen? Nej.
Kan man kontrollera det? Ja.
Har du sett någon i verkligheten? Ja.
Finns det utomhus? Ja.
Använder man det på nätterna? Ja.
Är det värt mycket pengar? Nej.
Kan man hitta det på en bondgård. Ibland.
Är det större än en mikrovågsugn? Ja.
Styrs det av människor? Ja.
Kan det ändra storlek? Irrelevant.
Jag tror att det är en fest. Fel.
Jag tror att det är en dans. Fel.
Växer det med tiden? Kanske.
Jag tror att det är en pojkvän.



2.

Du tänkte på medicin.
Blir folk glada av det? Du sa Troligtvis, Jag säger Nej.
Är det färgglatt? Du sa Ibland, Jag säger Nej.
Är den hårdhudad? Jag säger Nej.
Innebär det kontakt med andra människor? Du sa Troligtvis, Jag säger Nej.
Använder folk det varje dag? Du sa Det beror på, Jag säger Ja.
Använder man det på arbetet? Du sa Nej, Jag säger Ja.
Innehåller det en vätska? Du sa Ibland, Jag säger Nej.

Liknande föremål
en ölburk, en pizza, anti-depressiv medicin, ett påskägg, ett piller, en tillsägelse, en burk, en pizzabit, sushi, middag, en påse chips, godis.

- Kajsa Hellsing Rydergård

FYI: Facebook

Numera hänger jag på Facebook, precis som alla andra tydligen gör, hade jag ingen en aning om. Tills för en månad sen var Facebook en väl bevarad hemlighet för mig, jag visste ingenting om Facebook eller ens att fenomenet existerade. Nu vet jag allt. Och hänger där en stund varje dag. Trodde inte jag skulle tycka det var speciellt kul, men det visade sig vara ett förträffligt (och samtidigt lite roligt) sätt att läsa om, byta information med och komma i kontakt med vänner och bekanta, hitta gamla och nygamla osv. Tänkte att det nästan är lite som en Mina Vänner för 2000-talet (ni vet en sån där bok man hade när man var liten, där man lät sina vänner klistra in ett foto och skriva saker om sig själv, favoritfärg, vad jag vill bli när jag blir stor osv). Bli min vän i cyberspace!


*
uppdatering:

fast nu känner jag emellanåt att jag har en slags hatkärlek till facebook, man blir sjukt beroende, sitter alldeles för ofta och fixar och donar med "meningslösheter", och det känns som den TAR en massa tid - tid som borde ägnas åt andra "viktigare" saker. att det hela egentligen bara är en lekstuga för vuxna, en massa larv, helt galet, samtidigt så outgrundligt kul....
samtidigt sätter man igång en massa saker också, kommunikation, ja, samtal som kanske annars inte skulle ha ägt rum, möten som inte skulle ha blivit av. och än så länge är jag inte paranoid men kan tänka mig att det kan bli komplicerat, man måste komma ihåg vad det är för forum man rör sig i, att det faktiskt är ett offentligt rum...