ristarinsinamärken

jag skriver en lång text om varför jag gör det här, varför starta en blogg, nu?

jag skriver och skriver, det flyter på, det blir bra. känner mig upprymd. formulerar om ändrar lite till. och texten sitter. läser igenom. känner mig sååå nöjd.

sen av någon anledning försvinner den. och jag har inte sparat den. den är borta.

borta!

mitt första möte med bloggen och jag sliter mitt hår. ångest. ramaskri. fan fan fan...

mitt första möte med bloggen består egentligen bara av något underligt tekniskt problem. eller slarv. eller nåt annat cybermystiskt...

sen försöker jag desperat och i förtvivlan återge texten. försöker minnas rader meningar ord. det blir bara fragment. men det blir kanske bra ändå tänker jag.

det blir en annan text. en sämre text.

och sen händer samma sak igen. fråga mig inte varför. och då är jag redo att ge upp. flera timmars skrivande bara borta.

vill bara skrika. vill bara dö. ska det vara såhär?

jag blir tvungen att lägga mig ner. vila. begrunda. vad har jag gjort? vill jag det här?

jag bestämmer mig för att skriva nåt helt annat istället. en annan text. en ny text. och jag känner mig glad. lättad.

den blev den här texten.

om mitt första möte med bloggen blogg...