ristarinsinamärken

... för fantastiskt uppmuntrande och fina kommentarer! Jag vet att jag försummat bloggen, har inte hängt mycket på Facebook heller. Mycket har  hänt i mitt liv, träffat en underbar människa som jag umgås gärna och ofta och intensivt med... men har nog lugnat ner sig lite nu, hehe! Men annars mycket förberedelser inför Den Stora Resan ner till Sydostasien, och det projekt som skall sättas igång. Skriva och fotografera och göra en bok är planen! Tillsammans med en grafisk designer/illustratör/fotograf. Jag är sjukt pepp och det ska bli så spännade alltihop. Idag tog jag en andra omgång vaccintation och fler blir det, och malariatabletter coh hej och hå! Livet är spännade och full fart och lite läskigt och rädd är jag väl lite också, har aldrig rest runt på det sättet nånsin och med en person som jag endast känt i två månaders tid; allt ska klaffa och mycket att  fixa och dona med innan resan. Har hyrt ut lägenheten i sex veckor. Den 2 april drar vi iväg! Innan dess blir det uppläsning på Textivalen I Göteborg (29 mars), en uppläsning jag gör tillsammans med en kompis, det ska bli otroligt kul, ser fram emot! Får se hur det blir men måste försöka göra nåra slags uppdateringar från resan här på bloggen... Men tyvärr kommer det nog vara lite si och så med mina uppdateringar framöver, sorry! Men hinner inte...


*
och som ni märker har jag legat väldigt lågt på musikfronten på sistone inte riktigt orkat eller hunnit uppdatera mig... så mycket annat som händer, och jag tror jag fått lite overload på ny bra musik de senaste åren, varit helt galet på och haft koll... orkar inte riktigt köra i samma tempo. ja, ja. man har sina olika faser. men lyssnar på musik gör jag ju hela tiden dock! men har dåligt med pengar och jag vill sååå gärna ha själva cd:n, tycker det är lite trist bara ladda ner. men ge mig gärna tips på bra musik -  tack, jag ska absolut kolla upp Hopewell...




*
Uppdatering. Favoritalbum just nu är:

Fireflies: Goodnight stars, goodnight moon
Kazumasa Hashimoto: Euphoriam (Noble, 2007)

Beundransvärda svenska art/poetry skivbolaget Kning Disk (Erik de Vahl, Dead Letters Spell out Dead Words, Erik Enockson) ger ut ett nytt album med Misophone från Bristol, UK, som omedelbart blev en glädjande ny bekantskap. En något slapp och förenklad beskrivning vore att likna Misophone vid sådana fina akter såsom Seabear och Beirut, Neutral Milk Hotel och Gorky´s Zycotic Monki. Och det är ju inte precis det sämsta betyget, riktigt riktigt bra med andra ord!

Ett tips i all hast: lyssna på Cut off Your Hands, powerpop/punk som man bara blir fantastiskt glad av; det spritter i benen och kroppen och själen. Precis den vitamininjektion jag behövde i detta näst intill klaustrofobiska vintermörker.

1: Bobb Trimbles näst intill överjordiskt vackra stämma gör mig alldeles varm och lycklig inuti, men den är också fylld av smärta och förtvivlan; det går rakt in, starkt och oundvikligt. Finaste psykedeliska folkpopen jag hört på mycket länge; Nick Drake och Fleetwood Mac i ljuv förening! Nu återutges Iron Curtain Innocence (1980) och Harvest of Dreams (1982) på fantastika skivbolaget Secretly Canadian (Anthony and The Johnsons, Frida Hyvönen, Windsor for the Derby, Richard Swift, Bodies of Water m fl).

"Incredible, multi-layered late night listening of the highest order. A cross between extreme gentility and musical savagery that will have you growing horns out of your own forehead, if not used carefully. Without a few contemporary style-nods, you would never guess the album was originally released in 1982. One of the decade's best albums, filled with a mysterious charm that grows with each listen." (Byron Coley, 2007; om albumet Harvest Dreams).

Premonitions -The Fantasy (mp3)

Lyssna på fler låtar på myspace



2: Dekalogen av Kieslowski kan man se många gånger. Om och om igen. Sensitivt och uppmärksamt (med utgångspunkt i de tio budorden) beskriver han människor i en grå vardag i ett bostadsområde utanför Warzawa, deras längtan, grubbel, smärta, nyfikenhet, uppgivenhet, skörhet. Upptäck - eller se om!

Min favoritblogg just nu är Koksilasten; den innehåller fina, engagerade och personliga texter om musik och litteratur. Kanske är den lite grann av en syskonblogg till min! Iaf blev den helt klart en nytändning för min del, för nu ska här bli bättring vad gäller uppdateringen på denna blogg. Go go go!


*
uppdatering: en annan blogg att kolla in är Popmusik, välformulerade, korta inlägg med omdömen, playlists och länkar (det var bl a här jag hittade fantastiska Sly Hats).

Det är med skräckblandad förtjusning jag minns Vilse i pannkakan, och nu finns den alltså på dvd, barnprogrammet som både skrämde och fascinerade mig djupt. Och jag tycker faktiskt det är dags, och inte mer än rätt, att Staffan Westerberg får upprättelse och uppskattning för det han gjorde, även om det är en hel del som inte håller med, som tycker det bara var vänsterorienterat bjäfs eller bara helt enkelt hatar stackars Staffan och anklagar honom för att ha förstört deras barndom, herregud! Hans barnprogram var innovativa, fantasifulla och visst, färgade av tidens politiska klimat (men vad är det här med att allt på 70-talet var så fel, det finns en massa värderingar och tankar som iaf jag önskar kunde få större plats i dagens politiska Sverige), men han väjde inte för det fula eller obehagliga, eller att tala om döden. Dessutom verkar han vara en fin, snäll och uppfriskande udda, människa.


***
soundofmusic.nu uppdaterad med nya recensioner!

Numera hänger jag på Facebook, precis som alla andra tydligen gör, hade jag ingen en aning om. Tills för en månad sen var Facebook en väl bevarad hemlighet för mig, jag visste ingenting om Facebook eller ens att fenomenet existerade. Nu vet jag allt. Och hänger där en stund varje dag. Trodde inte jag skulle tycka det var speciellt kul, men det visade sig vara ett förträffligt (och samtidigt lite roligt) sätt att läsa om, byta information med och komma i kontakt med vänner och bekanta, hitta gamla och nygamla osv. Tänkte att det nästan är lite som en Mina Vänner för 2000-talet (ni vet en sån där bok man hade när man var liten, där man lät sina vänner klistra in ett foto och skriva saker om sig själv, favoritfärg, vad jag vill bli när jag blir stor osv). Bli min vän i cyberspace!


*
uppdatering:

fast nu känner jag emellanåt att jag har en slags hatkärlek till facebook, man blir sjukt beroende, sitter alldeles för ofta och fixar och donar med "meningslösheter", och det känns som den TAR en massa tid - tid som borde ägnas åt andra "viktigare" saker. att det hela egentligen bara är en lekstuga för vuxna, en massa larv, helt galet, samtidigt så outgrundligt kul....
samtidigt sätter man igång en massa saker också, kommunikation, ja, samtal som kanske annars inte skulle ha ägt rum, möten som inte skulle ha blivit av. och än så länge är jag inte paranoid men kan tänka mig att det kan bli komplicerat, man måste komma ihåg vad det är för forum man rör sig i, att det faktiskt är ett offentligt rum...

Favoritlåten just nu är utan tvekan I wanted you (Soft Hearted Scientists), en omedelbar glädje, värme och kärlek sprider sig i hela kroppen; jag behöver inget annat än denna låt för tillfället. Tröst, hoppfullhet. Den läker mig uppifrån och ner och inifrån och ut, ger mig livsglädjen tillbaka igen! Love love love

Boat Club: Caught the breeze EP (Luxury, 2007)

The Twilight Sad: Fourteen Autumns & Fifteen Winters (Fat Cat Records, 2007)

Listen & enjoy:

My children, be joyful (mp3)
When we go, how we go (part 2) (mp3)

(Rock Plaza Central: Are we not horses, 2006)

Lyssna på fler låtar på Myspace


*
With magic by combinatorics (mp3)
Stella ascends chromatically (mp3)

(The Fun Years: Life sized psychoses, 2007)

Läs om bandet, och lyssna på två andra låtsamples, på Let´s Pretend we´re Bunny Rabbits.


**
Kolla även upp:

Film School (indie/ post-punk/ shoegaze), lyssna här.

Horse Feathers (folk/ acoustic/ indie), lyssna!

Eftersom det är lite "inspirationstorka" för tillfället (och det känns som nåt borde hända här åtminstone med någorlunda regelbundna mellanrum) publicerar jag nedan min årskröniketext om musik - från 2006. Kanske finns det nån som har intresse av att läsa den såhär i mitten av 2007, och som inte redan läst den på soundofmusic.nu. Det kan kännas lite som gamla och ointressanta nyheter, men men... Håll till godo. Och hav tålamod. Det kommer nya inlägg och texter. Låt er inte nedslås. Jag är påväg tillbaka. Vackrare, starkare och bättre än nånsin, haha... Först måste jag bara kurera mig från halsont och förkylning (och en utdragen, slitsam (och smärtsam men alldeles nödvändig för att må bra igen) separation) - sen...!


*

"And I miss your precious heart"
- Walker och Newsom vandrar sida vid sida: en poetisk reflexion



Mycket musik har passerat förbi mig, mycket har jag förmodligen missat; mycket har farit in i mig genom mig runt runt, fått hjärtat att bulta snabbare rusat igenom hjärnans vindlingar, satt igång processer tankar känslor kastat upp mig fångat omslutit mig, kramat och skakat om. Men få album har rört om i mig skurit sönder trasat sönder fått mig att sväva lyckorusig stark oövervinnerlig och uppgiven om vartannat, öppnat upp helt egna universa, såsom det skrämmande men ljuvt drabbande "The Drift" (Scott Walker) eller det näst intill psykotiskt vackra, smärtsamt befriande "Ys" (Joanna Newsom).

I det ena vistas jag med ett slags skräckblandad förtjusning och med visst motstånd ibland stark motvilja, vill inte vill inte orkar inte men kan inte sluta lyssna lyssna; det är oerhört plågsamt - och vackert - om vartannat. I det andra: att alltid vilja vara i den smärtpunkten, i virrvarret av hopp och längtan i ständig närvaro av förlust och besvikelse, mitt i möjligheternas laddade, magiskt lysande universum. Det spelar ingen roll om jag dansat mer, sjungit med mer, blivit gladare eller ledsnare i stunden; det här är olikt allt annat som givits ut i år.

"You and me against the world", "Ja-da ja-da, ja-da ja-da, jing jing jing", "Psst, psst, within reach". Walkers djupa, teatrala röst, en själsfrände till Antony Hegarthy eller Nina Simone, skär igenom tystnaden, leker med ord och ljud, poeten. "Darling, there´s a place for us; /can we go before I turn to dust", "Push me back into a tree,/Bind my buttons with salt./Fill my long ears with bees/praying please please please love/you ought not/No you ought not" svarar Joanna Newsom på sitt skönt skruvade sätt, och berättar för oss, i det oändliga, om människa och djur, om världen i världen.

Och jag befinner mig mitt i mörkret, mitt i ljuset, i dystopin och utopin, omgärdad av cynism rädsla svartsynthet och skrämmande ångest, tyngd tyngd, dundrande obarmhärtiga trummor in i bröst och huvud; jag kvävs jag kvävs. I svindlande lekfullhet tillit föränderlighet, intill förväxling och förblandning kaos kaos, i det barocka snirkliga sirliga melodierna i det svärmande euforiska; jag flyger svävar andas.

Två album att leva med, plågas av, hålla om kräkas över stampa på, kyssa kyssa; stilla låta tårarna rinna nerför kinderna, dela grubbleri och galenskap med, tankar tankar sång; vända sig bort ifrån blygsamt hålla i handen, svettas frysa blunda stumna lämna. Och komma tillbaka till. Om och om. Igen.

Ulrika Revenäs Strollo, Soundofmusic

Den senaste veckan har jag lyssnat på detta och bara detta: A Sunny day in Glasgows debutalbum Scribble Mural Comic Journal (Notenuf Records, 2007). Underbart vacker, skevt svajande, drömskt brusande shoegazepop, precis som man vill att det ska låta; det här får mig att tänka på både Cocteau Twins och My Bloody Valentine såklart - men uppdaterat och fantastisk jävla bra! Verkar inte ha fått någon svensk distribution ännu men går att beställa på skivbolagets hemsida (se ovan).

Lyssna här


'
Reviews:

" Philadelphia tweegazers keep up ambient-pop's ethereal flame, losing themselves in the trebly haze of early Creation Records, pop melodies barely shining through all the layers of noise." (Pitchfork, Overlooked Records 2007)

"Shoegaze is a genre that seems to have spawned from the bedroom: A small confining space representing isolation, retreat and comfort. More than any other movement in rock, it celebrates the existential crisis through a disorienting use of the electric guitar. Monolithic waves of distortion are employed as a Bell Jar cloak, wrapping the pop-based melodies in warm sheets of sound. This is music for people who take comfort in their sorrow and find catharsis in the aural celebration of mental angst. Though the sound of shoegaze has always been claustrophobic, its albums have not traditionally been recorded in domestic or unrefined spaces. Loveless, Psychocandy and Treasure were all produced in proper studios by bands that had spent years honing their skills as live rock acts. It would seem only natural then, that some young Shieldsian disciple would one day decide to make a blissed-out pop album in his bedroom successfully returning the genre to the nascent confines from which it was begotten." (Dusted Magazine; läs mer här.)

"It´s been years since a record truly expanded upon the dizzy waves of sound that My Bloody Valentine´s Loveless created. A Sunny Day in Glasgow accomplish this effortlessly without sounding derivative, false, or like some weak culmination of every shoegaze-noise-pop band who merely attempt to "bring that sound back." The quartet simply builds a musical bridge that stretches MBV´s romantically dense feel with a more "modern" approach; heavily utilizing sequencers and microdots of overdriven guitar. Vocally, the Cocteau Twins also play a huge role as the guide for these relentless sheets of ethereal guitar that overlap then suddenly disappear. Combine that with an approach closer to Dan Snaith´s amazing Caribou/Manitoba albums, and even Lovesliescrushing´s dark instrumental pop, and you´ve taken the first steps into a disorienting world." (Little Radio /betyg 5 av 5; läs mer här.)

 

 

 

**
Ja, annars? Har ju inte uppdaterat så mycket på sistone. Liksom tappat lusten, inspirationen. Och det känns lite otäckt. Allt är så stillastående, inget som händer där uppe i huvudet. Men det kommer väl tillbaka när man minst anar det. Eller jag vet inte. Allmänt trögt och tungsått är det. Men det verkar bli så för mig på sommaren, vet inte riktigt varför. Jag lever upp igen framåt augusti- september (underbara månader tycker jag). Underligt. För jag är itne överförtjust i det som kommer sen, mörkret och kylan och vintern. Men längtar efter I-N-S-P-I-R-A-T-I-O-N. Eller snarare glädje. Att känna glädjen i kroppen. Som ett väldigt allomfattande härligt pirr. Attt allt är möjligt liksom. Mitt i vackra, ljusa,varma sommar-Sverige känns det grått och trist. Som oro, sorg. Vet inte varför. Iallafall: ska sitta och skriva nu i några veckor - i en atelje på Söder - ja, det låter väl fint. Annars har jag uruselt, på gränsen till vulgärt, dåligt med pengar. Vill resa nånstans. Behöver inte vara långt bort, bara se nåt annat ett tag. Och handla typ en massa snygga kläder (Whyred har rea, jag vill ha typ minst fem -sex olika plagg från deras senaste kollektion men vem har råd, och nu: rea men inga pengar). Och så musik förstås, listan börjar bli lång. Men vafan, handla gör väl ingen lycklig. Bara för stunden. Samtidigt: vad vill jag egentligen? Inget speciellt - och allt. Det är så underligt tomt. På anspråk. Ingen riktig vilja eller fart i mig just nu. Jag brukar vilja massor. Länge sen jag kände såhär. Och emellanåt längtar jag bara ut på landet, till träden och blommorna och bina. Lugn och ro. Andas. Frihetskänsla.

Så, jag ber om ursäkt för tystnaden. Men det kommer mer. Tids nog. Tror jag. Hoppas jag. Tills dess: lev väl och njut! Och glöm inte bort: Livet är underbart. Trots allt. P g a allt.

Miranda July (Me and you and everyone we know) är bara för underbar! Jag måste helt enkelt ha hennes senaste projekt, en novellsamling med den mycket tilltalande titeln No one belongs here more than you; läs hennes egen beskrivning/info om boken, ett konstprojekt i sig bara det, kärlek och humor!


*
Tidigare inlägg

Julie Verhoeven igen, gillar verkligen hennes illustrationer. De här bilderna/collaget ovan hittade jag på en japansk blogg, och nu är jag är helt fascinerad av den, inte för att jag kan läsa eller förstår nåt, men av de där svarta tecknen mot den vita bakgrunden. Och mitt i allt detta obegripliga kommer ibland ord (ofta egennamn) med latinska bokstäver, ord jag förstår, Julie Verhoeven, Disney, Dali, Arcade Fire; då och då dyker det upp inlägg skrivna helt och hållet på engelska. Men hur vackert, poetiskt är det inte att bara vila ögonen på de där tecknen, de blir som bilder, mönster. Så skönt att slippa orden ibland.


*
Hellre än att skriva egna inlägg läser jag just nu andras bloggar. Idag fick A place for Robots mig att återupptäcka Ariel Pinks fantastiska låt Alisa, dessutom med en tillhörande underfundig beskrivning. Jag lyssnade på Haunted Graffiti och Doldrums som besatt förra våren och sommaren, underbart. Kärlek!

Och här är en helt fantastisk nyupptäckt nätshoppingsite, Mrs H. Jag vill ha typ alla klänningar där, men hur nånsin ha råd med en klänning för över 3.000:-?! Ja, ja... Man kan ju alltid drömma, det kostar inget. (Och shoppa second hand och på H&M, eller andra alternativa butiker som inte tar hutlöst betalt för en jävla klänningstrasa.)

Taken by Trees: Open field (Rough Trade, 2007)


Jag är så glad över mitt fina ex med en personlig dedikation:

"Till Ulrika. Hoppas den inspirerar. Kram Victoria." (releasefesten den 13 juni)

Mina favoriter på skivan so far är Tell me, Julia, Hours pass like centuries och Cedar Trees.

Kolla in videon till Lost and Found här.

Och misssa för allt i världen inte spelning på Accelerator den 29 juni.


*
Intervju med Victoria Bergsman i SvD 5 juni.

Några musiktips inför sommaren:

Piano Magic
melodramatic popular song/ indie/ rock
- Part Monster (2007)
det här låter väldigt intressant, vackert! De tidigare skivorna också, måste ha!

Black Bear
indie/rock/electro
- The Cinnamon Phase (2006)
låter lite som Casiotone for the painfully alone; älskar det! Men var får man tag i skivan?!!

The Sea and Cake
postrock/ pop/ indie
- Everybody (2007)
the Sea and Cake låter som the Sea and Cake helt enkelt, och det är såå bra!

Apparat
electronica/indie/experimental
- Walls (2007)
jag gillade verkligen Apparats samarbete med Ellen Allien, förra årets "Orchestra of Bubbles"; lyssna på Sascha Rings nya album, elektronisk pop, jaa!

Erik de Vahl
- Oh! My spine (self-released, 2007)
den här måste jag bara ha, helt underbart! Och kolla in musikvideon till låten Friendly Fire, helt oemotståndligt jävla bra låt (och fin video)!

George Thomas & the Owls
- Concert for Two Bicycles
och det här låter också väldigt spännande!
"the sound of this record lies somewhere between the picturesque ramblings of Gorky's Zygotic Mynci or The Beta Band, and the twisted storytelling of Smog or The Handsome Family." (dotshop.se)

Basia Bulat
pop/ folk/ melodramatic popular song
- Oh, my darling (Rough Trade, 2007)
låten I was a Daughter är fantastisk!

Julie Doiron
folkrock/ comedy/ indie
- Woke myself up (Jagjaguwar/ Acuarela Discos, 2007)
No more är lysande, vill höra mer!

Digitalism
electronica/ indie
- Idealism (Kitsune, 2007)
gillar verkligen det här, Pogo har ju spelats endel på P3 Pop!