ristarinsinamärken

Den senaste veckan har jag lyssnat på detta och bara detta: A Sunny day in Glasgows debutalbum Scribble Mural Comic Journal (Notenuf Records, 2007). Underbart vacker, skevt svajande, drömskt brusande shoegazepop, precis som man vill att det ska låta; det här får mig att tänka på både Cocteau Twins och My Bloody Valentine såklart - men uppdaterat och fantastisk jävla bra! Verkar inte ha fått någon svensk distribution ännu men går att beställa på skivbolagets hemsida (se ovan).

Lyssna här


'
Reviews:

" Philadelphia tweegazers keep up ambient-pop's ethereal flame, losing themselves in the trebly haze of early Creation Records, pop melodies barely shining through all the layers of noise." (Pitchfork, Overlooked Records 2007)

"Shoegaze is a genre that seems to have spawned from the bedroom: A small confining space representing isolation, retreat and comfort. More than any other movement in rock, it celebrates the existential crisis through a disorienting use of the electric guitar. Monolithic waves of distortion are employed as a Bell Jar cloak, wrapping the pop-based melodies in warm sheets of sound. This is music for people who take comfort in their sorrow and find catharsis in the aural celebration of mental angst. Though the sound of shoegaze has always been claustrophobic, its albums have not traditionally been recorded in domestic or unrefined spaces. Loveless, Psychocandy and Treasure were all produced in proper studios by bands that had spent years honing their skills as live rock acts. It would seem only natural then, that some young Shieldsian disciple would one day decide to make a blissed-out pop album in his bedroom successfully returning the genre to the nascent confines from which it was begotten." (Dusted Magazine; läs mer här.)

"It´s been years since a record truly expanded upon the dizzy waves of sound that My Bloody Valentine´s Loveless created. A Sunny Day in Glasgow accomplish this effortlessly without sounding derivative, false, or like some weak culmination of every shoegaze-noise-pop band who merely attempt to "bring that sound back." The quartet simply builds a musical bridge that stretches MBV´s romantically dense feel with a more "modern" approach; heavily utilizing sequencers and microdots of overdriven guitar. Vocally, the Cocteau Twins also play a huge role as the guide for these relentless sheets of ethereal guitar that overlap then suddenly disappear. Combine that with an approach closer to Dan Snaith´s amazing Caribou/Manitoba albums, and even Lovesliescrushing´s dark instrumental pop, and you´ve taken the first steps into a disorienting world." (Little Radio /betyg 5 av 5; läs mer här.)

 

 

 

**
Ja, annars? Har ju inte uppdaterat så mycket på sistone. Liksom tappat lusten, inspirationen. Och det känns lite otäckt. Allt är så stillastående, inget som händer där uppe i huvudet. Men det kommer väl tillbaka när man minst anar det. Eller jag vet inte. Allmänt trögt och tungsått är det. Men det verkar bli så för mig på sommaren, vet inte riktigt varför. Jag lever upp igen framåt augusti- september (underbara månader tycker jag). Underligt. För jag är itne överförtjust i det som kommer sen, mörkret och kylan och vintern. Men längtar efter I-N-S-P-I-R-A-T-I-O-N. Eller snarare glädje. Att känna glädjen i kroppen. Som ett väldigt allomfattande härligt pirr. Attt allt är möjligt liksom. Mitt i vackra, ljusa,varma sommar-Sverige känns det grått och trist. Som oro, sorg. Vet inte varför. Iallafall: ska sitta och skriva nu i några veckor - i en atelje på Söder - ja, det låter väl fint. Annars har jag uruselt, på gränsen till vulgärt, dåligt med pengar. Vill resa nånstans. Behöver inte vara långt bort, bara se nåt annat ett tag. Och handla typ en massa snygga kläder (Whyred har rea, jag vill ha typ minst fem -sex olika plagg från deras senaste kollektion men vem har råd, och nu: rea men inga pengar). Och så musik förstås, listan börjar bli lång. Men vafan, handla gör väl ingen lycklig. Bara för stunden. Samtidigt: vad vill jag egentligen? Inget speciellt - och allt. Det är så underligt tomt. På anspråk. Ingen riktig vilja eller fart i mig just nu. Jag brukar vilja massor. Länge sen jag kände såhär. Och emellanåt längtar jag bara ut på landet, till träden och blommorna och bina. Lugn och ro. Andas. Frihetskänsla.

Så, jag ber om ursäkt för tystnaden. Men det kommer mer. Tids nog. Tror jag. Hoppas jag. Tills dess: lev väl och njut! Och glöm inte bort: Livet är underbart. Trots allt. P g a allt.