Poesipremiär: Ett Lysande Namn
En ny tidskrift på nätet tillägnad poesin - läs premiärnumret av Ett lysande namn; vacker layout och fantastiska illustrationer av Viktor Johansson (som också är redaktör för tidskriften).
Ur redaktörens inledning:
(...)
Öppningar är viktiga, förklaringar innestänger. För att greppa saker måste jag diskutera dom med andra, stöta och blöta ett klädesplagg rent och användbart, något som växer då det läggs i blöt. Förstå myriader av sätt att använda språk, det är ett sätt att blir fri. Därför gör jag med andra briljanta skribenter en tidskrift, där inga stängda dörrar ska gå mellan språklägren.
Jag tänker på broderier, när jag såg deras avigsida så såg jag något mer med rätsidan, något om att komma en människa inpå skinnet, under skinnet, det skyddande höljet, inuti kroppen finns många förklaringar, inuti dikten.
En cyborg är vacker, för människans uppbyggnad och funktioner (cyborgens ritning, konstruktion) syns så tydligt och sammankopplat, allting i en obruten kedja, men samtidigt isolerat. Skönheten i ett handgjort skenben, strålben, skissen när den inte vuxit över med hud, cyborgen blir samtidigt självklar och ofattbar. Kan hjärnan någonsin förstå sig själv, kan dikten, utan att oskadliggöras?
Detta måste göras något av: Det blir ett nätbroderi, där varje dikt eller diktsvit ackompanjeras av en INGÅNG och en ÖPPNING. Döper monstret till ”Ett lysande namn”, för att jag vill att saker och ting ska genomlysas, saker ska synas igenom, fingerfärdiga fingrar som inte sopar undan alla spår efter sig, utan lämnar sina fingeravtryck över kartan, ristar in sina märken.
Therese Bohman efterlyser den livsavgörande jävla läsningen & får ett svar av ljus. Johanna Ljunggren skriver autoskrift om utsikten genom ögonfärgen & Rickard Karlberg lyssnar i tystnaden med stämgaffel och nystar upp det rafflande mysteriet om vem som satte dit lyriken. Viktor Johansson skriver om hanteringen av ett radioaktivt ämne; hantering av tankar på döden & Jakob Simonson passar en autonom poetik. Ulrika Revenäs Strollo skriver brinnande kärleksbrev & Jonas Brun rinnande. Clara Dackenberg skriver om vitor och pärlspont & Amaril googlar sig sömnlös till följd. Aase Berg skriver om barndöd och klumpar av heffa & Clara svarar med att gå till bottnen av skrämselvattnet med frågorna.
Illustration: Viktor Johansson
Här är en direktlänk till mitt och Jonas bidrag: min dikt "och hästarna skriver du hästarna" - med en öppning (av Jonas Brun) och en ingång (av mig) till dikten... Tack än en gång Jonas för ditt fina bidrag!
Dagens låt!
Sad Eyed Lady of the Lowlands (Bob Dylan)
---
Jo, det är ju det här med Bob Dylan, jag har alltid hävdat att jag inte tycker att han är sååå himla bra, och det är nästan som att svära i kyrkan när man rör sig i musikkretsar; jag har med envishet upprepat att det bara finns en riktigt bra skiva och det är Desire - och... Blonde on Blonde.
---
Jo, det är ju det här med Bob Dylan, jag har alltid hävdat att jag inte tycker att han är sååå himla bra, och det är nästan som att svära i kyrkan när man rör sig i musikkretsar; jag har med envishet upprepat att det bara finns en riktigt bra skiva och det är Desire - och... Blonde on Blonde.
Miranda July: Learning to Love You More
Miranda July regisserade och spelade själv en av rollerna i den fantastiska filmen Me and You and Everyone We Know. Hon är filmare, videokonstnär, performance-artist och författtare och växte upp i Berkley, Kalifornien men bor numera i Los Angeles. Learning to love you more är en websida och ett konstprojekt Miranda gjort tillsammans med en annan konstnär, Harell Fletcher. Alla som vill får medverka i projektet, en lång rad olika uppgifter finns att välja mellan, läs nedan och kolla gärna in hemsidan.
Miranda July
 |
| Learning to Love You More is both a web site and series of non-web presentations comprised of work made by the general public in response to assignments given by artists Miranda July and Harrell Fletcher. Yuri Ono designs and manages the web site. Participants accept an assignment, complete it by following the simple but specific instructions, send in the required report (photograph, text, video, etc), and see their work posted on-line. Like a recipe, meditation practice, or familiar song, the prescriptive nature of these assignments is intended to guide people towards their own experience. Since Learning To Love You More is also an ever-changing series of exhibitions, screenings and radio broadcasts presented all over the world, participant's documentation is also their submission for possible inclusion in one of these presentations. Past presentations have taken place at venues that include The Whitney Museum in NYC, Rhodes College in Memphis, TN, Aurora Picture Show in Houston, TX, The Seattle Art Museum in Seattle, WA, the Wattis Institute in San Francisco CA, among others. Since LTLYM inception in 2002 over 2000 people have participated in the project. |
Miranda July
Soundofmusic # 4/06
Läs nya numret av soundofmusic: recensioner, artiklar - i senaste numret om gitarristen David Stackenäs - och SOM10-listan; denna gång även med bidrag från Johan Berthling (skivbolaget Häpna) och Lisa Nordström (Midaircondo). Min recension denna gång: Gregor Samsa/ 55:12 (Own records, 2006).
Vackrast just nu: Tape
Vackrast just nu är Tape; experimentell, ambient, akustisk-elektronisk instrumentalmusik som känns helt rätt för både kropp och själ, meditativ, avslappnande, långsam, men med små störningar, skevheter här och där; den försätter mig i en sån härlig total känsla av närvaro. Som ett Radio Dept. utan sång, eller som ett mer akustiskt, och mjukare, M83. Kanske. Om man nu måste göra några jämförelser...
Här är två låtar från senaste albumet Rideau (Häpna, 2005):
A Spire (excerpt, mp3)
Sand Dunes (mp3)
Och från debutalbumet Opera (Häpna, 2002):
Bell Mountain (mp3)
Romance á la France i Provence
Den starkaste doftupplevelsen under veckan i Provence var nog raderna av väldoftande lavendel oupphörligen uppvaktade av bin, getingar, humlor och vackra exotiska fjärilar;
och annat: platanträdens karaktäristiska stam, den röda, rosa och vita oleandern som växte och blommade överdådigt överallt längs vägkanten (precis som i Kalifornen, ja, mycket var faktiskt precis som i Kalifornien), och fält efter fält med vinrankor, det kuperade landskapet;
och smakupplevelserna: vingårdens rosévin (varje middag, ibland också till lunch), getost (blä! fast numera ett något mer tveksamt blä), roquefordost, och medelhavsmat á la Margareta, underbart
- och vackraste vyn var utsikten från poolen (som låg en bit från husen, nere vid vingårdens vindruvefält): de skogsbeklädda böljande bergen och himlen, lavendeln och salvian som växte och doftade alldeles intill bassängkanten.
Tänk att simma i en turkosfärgad bassäng mitt i Provence i 35-gradig (näst intill outhärdlig) värme, sitta i skuggan sen, läsa "Den ovillkorliga kapitulationens museum" av Dubravka Ugresic, hitta fantastiska citat*, bli lycklig över att läsa en så bra bok - och hela tiden se bergen, solen, himlen...
*Idag behöver jag varken en bok eller någon rörelse framåt, jag behöver ett öde, en sorg stor som koraller.
- Viktor Sjklovskij, ur Zoo eller brev som inte handlar om kärlek
Och ja, de närmaste jag kom en "romance i la France" var en rolig sms-konversation mellan mig och en relativt ny bekantskap - som till en början handlade om ett jobb, men som sedan fortsatte och gick över i rent önsketänkande och vilda fantasier: om att råna en bank för att kunna köpa ateljé i Toscana, som i sin tur utmynnade i ett nytt förslag om att råna en eller fler banker tillsammans (som Bonnie & Clyde!) - och: ja! de är alldeles för få poeter som gör stötar... osv osv. Och att vi skulle göra det, och jag skulle skriva poesi om att råna banker, och att det hela naturligtvis skulle sluta tragiskt fast romantiskt, "och sen görs det en film eller en bok om det"...ha ha ha... avslutat med ett humorisitiskt och glatt: ja, men då har vi ju löst allting! och: härligt, tänk va enkelt det kan va ibland...
och annat: platanträdens karaktäristiska stam, den röda, rosa och vita oleandern som växte och blommade överdådigt överallt längs vägkanten (precis som i Kalifornen, ja, mycket var faktiskt precis som i Kalifornien), och fält efter fält med vinrankor, det kuperade landskapet;
och smakupplevelserna: vingårdens rosévin (varje middag, ibland också till lunch), getost (blä! fast numera ett något mer tveksamt blä), roquefordost, och medelhavsmat á la Margareta, underbart
- och vackraste vyn var utsikten från poolen (som låg en bit från husen, nere vid vingårdens vindruvefält): de skogsbeklädda böljande bergen och himlen, lavendeln och salvian som växte och doftade alldeles intill bassängkanten.
Tänk att simma i en turkosfärgad bassäng mitt i Provence i 35-gradig (näst intill outhärdlig) värme, sitta i skuggan sen, läsa "Den ovillkorliga kapitulationens museum" av Dubravka Ugresic, hitta fantastiska citat*, bli lycklig över att läsa en så bra bok - och hela tiden se bergen, solen, himlen...
*Idag behöver jag varken en bok eller någon rörelse framåt, jag behöver ett öde, en sorg stor som koraller.
- Viktor Sjklovskij, ur Zoo eller brev som inte handlar om kärlek
Och ja, de närmaste jag kom en "romance i la France" var en rolig sms-konversation mellan mig och en relativt ny bekantskap - som till en början handlade om ett jobb, men som sedan fortsatte och gick över i rent önsketänkande och vilda fantasier: om att råna en bank för att kunna köpa ateljé i Toscana, som i sin tur utmynnade i ett nytt förslag om att råna en eller fler banker tillsammans (som Bonnie & Clyde!) - och: ja! de är alldeles för få poeter som gör stötar... osv osv. Och att vi skulle göra det, och jag skulle skriva poesi om att råna banker, och att det hela naturligtvis skulle sluta tragiskt fast romantiskt, "och sen görs det en film eller en bok om det"...ha ha ha... avslutat med ett humorisitiskt och glatt: ja, men då har vi ju löst allting! och: härligt, tänk va enkelt det kan va ibland...
Clap your hands say Lacrosse!
Lyssna också på Lacrosse - blir lika glad av detta som av t e x Architecture in Helsinki eller Apples in Stereo!
En särskilt varm hälsning till Nina!
Pueblo: Darkness keeps on rising
Lyssna på Pueblo på myspace.com, låtar från debutalbumet Darkness keeps on rising (Truckland Music, 2006). Det är vackert och melankoliskt; "Last week of May", "Our room", "Oh little Princess"... Jag tänker på band såsom Tindersticks, Smog, The Shins, Mazzy Star, The Jesus & Mary Chain...
Såhär står det på myspace:
Influences: All the brilliant poets that has a personal musical expression.
Sounds like: A dramatic, literate, melancholy, intimate, theatrical, laid-back, mellow, gloomy, bittersweet, somber masterpiece.
Och så här skriver skivbolaget Truckland Music i sin presentation:
(...) a milestone in Swedish rock where the lyrics and music finally meet in the dark, beautiful landscape of poetry. (...)
Fredrik, jag är sååå stolt! "Last week of May" går rakt in i hjärtat...
Vingård i södra Frankrike
Nu drar jag! Åker på semester en vecka till en vingård i södra Frankrike, till min faster och hennes man. Ska bara ta det lugnt, läsa, bada, äta gott, dricka lite vin - och försöka få ordning på mitt manus (det ska bli en ny bok!). Underbart att byta miljö, se något annat än vackra sommar-Stockholm (men grämer mig lite över att jag missar Accelerator, att jag inte får se och höra fantastiska Josephine Foster och Vashti Bunyan!). Nåväl, jag tar med mig digitalkameran så ni får se vingården! Och ja, vi får väl se om det blir någon "romance i la france"... Just nu vill jag bara slippa kärlek och allt annat sånt tjafs, orkar inte (det där lät väl inte bittert hoppas jag, var inte meningen), vill bara ta det lugnt; måste bort från storstadens brus, komplexitet, lockelser, allt det depraverade, dekadenta, bort från alla förvirrade människor. Ha det bra så länge!
