Kortprosatext: A Librarian Fantasy

I finlandssvenska kulturtidskriften Horisont # 3/2007 med tema: Framtidens bibliotek? har jag publicerat följande kortprosatext. Läs men köp gärna hela tidskriften i närmsta välsorterade tidskrifts-/bokhandel.






A Librarian Fantasy

Ulrika Revenäs Strollo


- Vad bra att du kom, sa hon. För jag ska snart dö.

På biblioteket i Nyköping stod jag och tvekade. Maria Gripe lade sin hand över min i ett fast grepp och ledde mig fram till hyllan för skönlitteratur och bokstaven B. Boken föll ut och när jag böjde mig ner föll blicken på de där raderna

"Alltid är ett ord som vi människor inte har rätt att använda, fastslog Ulrika, och för att släta över tonfallet bad hon mig upprepa mitt namn, som hon inte hade uppfattat."

Och farmor låg nerbäddad i sängen på vårdhemmet. I rummet några få utvalda möbler från våningen uppställda längs väggarna. Som på en teaterscen. Och vi drack kaffe och jag höll hennes hand hennes varma mjuka lilla fågelhand och jag grät. Hon berättade för mig en gång att hon alltid velat bli bibliotekarie men att hennes stränge far inte tyckte det passade sig riktigt, hon fick bli hushållslärarinna istället och det blev hon.

Åtminstone var det så jag minns och att jag nyss hade lämnat hans lägenhet och gick i solen på gatorna i Nyköping, vandrade längs ån och sen tillbaka till biblioteket igen och att jag tänkte: det här är ju Maria Gripes stad, elller är det inte? Och att hon då, i samma stund jag tänkte den tanken, tog min hand i sin och ledde mig fram till avdelningen för skönlitteratur och bokstaven B. B som I Borges, Jorge Luis. Och att boken föll till golvet utan minsta ljud och min blick fastnade på raden höll kvar krampaktigt mellan mina utsträckta händer boken uppslagen

"Jag skall snart dö, sa hon."

Och jag vaknade på morgonen i sängen i hans lägenhet hörde hans långsamma andning, hans bortvända rygg medan jag låg och tittade i taket letade efter någonstans att fästa blicken. Tänkte på sprickorna i mitt eget tak där hemma på vad hon hade sagt till honom

"Kanske du har funnit henne, sa hon med låg röst."

Och hur de fortsatte över heden, aldrig sneddade genom skogen (den är farlig), tog in på värdshuset i Thorgate, York, där ?den efterlängtade sängen reflekterades i en dimmig spegel? och i den sängen blev hon hans (som hon (två sidor tidigare) hade lovat) och ?tiden flög som sand?.

"Allt är som en dröm, sade jag. Och jag drömmer aldrig."

Jag sitter vid ett fönster på ett bibliotek i någon av Stockholms förorter. Bakom rader av hyllor med skönlitteratur. Lutar mig mot stolens hårda ryggstöd trycker mig bakåt andas in genom näsan ut genom munnen, upprepar. In ut. In ut.

It is quiet in the rest of the library.
Inside the back room, the woman has crawled out from underneath the man. Now fuck me like a dog, she tells him. She grips a pillow in her fists and he breathes behind her, hot air down her back wich is starting to sweat and slip on his stomach. She doesn´t want him to see her face because it is blowing up inside, red and furious, and she´s grimacing at the pale white wall which is cool when she puts her hand on it to help her push back into him, get his dick to fill up her body until there´s nothing left of her inside: just dick.
The woman is a librarian and today her father has died. She got a phone call from her weeping mother in the morning, threw up and then dressed for work. Sitting at her desk with her back very straight, she asks the young man very politely, the one who always comes into the library to check out bestsellers, asks him when it was he last got laid. He lets out a weird sound and she says shhh, this is a library. She has her hair back and the glasses on but everyone has a librarian fantasy, and she is truly a babe beneth.
I have a fantasy, he says, of a librarian.



*
Not.

Inspiration och citat:

Quiet please (novell). Aimee Bender: The Girl in the Flammable Skirt (stories). Anchors Books 1999 (1998)

Ulrika (novell). Jorge Luis Borges: Gåvornas natt. Brombergs Förlag 1979 (org. titel El libro de Arena, 1975)

Thank God for the New York Public Library (låt). The Snow Fairies: Get Married. Total Gaylords Record/Chocolate Hearts 2005.

Libraries (låt). Seabears: The Ghost that Carried Us Away. Morr Music 2007.


Detta är ett textcollage där fiktion och självbiografi vävs samman, tycks sammansmälta, kors och tvärs går trådarna, referenserna mellan liv fiktion sanning och död.

Cold Days from the Birdhouse

Verklighetsflykt verklighetsflykt musik musik underbaraste musiken räddar mig alltid. Å underbara vänner vänner, käraste ni. Å skriva skriva. Dikta. Poesi. Mitt liv just nu. Å så lite realism och naturalism snorig näsa dundrande huvudvärk jag dör jag dör och dammtussar under sängen och smulor som klibbar fast under fötterna värme värme och ligga under svettiga lakan proppa sig full med värktabletter och sova sova. Till sist vakna och känna sig ok. Titta på Tarkovskijs Stalker, Allens Match point, Poirot. Och sen funderar på att plöja igenom Brideshead Revisited igen. Sova mer. Vakna. Blogga. Ha ont i ryggen vara stel i nacken för att man legat till sängs mer eller mindre tre dar i sträck. Se ljuset i tunneln att det vänder nu. Ta en promenad till affären och handla mjölk. Känna krafterna komma tillbaka. Känna att det är härligt att leva. Trots allt. P g a allt. Längta längta trängta. Vibrera inspirera fabulera hobbylera (haha, kunde inte låta bli att stjäla det där från dig Eff...!)


*
Playlist v. 32:

Deerhunter: Spring Hall Convert

Bodies of Water: We are Co-Existors

Parenthetical Girls: The Weight she Fell Under

Seabear: I Sing I Swim

Soft Hearted Scientists: I wanted you

The Twiligth Sad: Cold Days from the Birdhouse

Boat Club: Warmer Climes

Theoretical Girl: The Boy I left behind

Stars: The Night starts here & Your ex-lover is dead (Final Fantasy Remix)

Julie Doiron: No More






Il pleure dans mon coeur, comme il pleut sur la ville***

Himlen öppnar sig och regnet öser ner, åskan mullrar, det blixtrar till; en befriande känsla. Fönstret står vidöppet, jag hör regnet slå mot asfalt, takpannor, fönsterbläck. Och jag har just upptäckt fantastisk ny musik, en slags stilla lycka sprider sig, en värme, ödmjukhet och mitt i allt detta sorgen; beskedet att min älskade farmor, som blev 96 år gammal, nu lämnat oss sjunker långsamt in, och griper tag, gång på gång, vrider om, suger tag och tårar tränger fram, insikten som efter en stund lyser: vit skrift över den blygrå himlen. Ännu en älskad människa har försvinnit ur mitt liv och det är inget jag kan göra, döden ständigt men nu de senaste åren så uppenbart påtaglig och konkret närvarande i mitt liv. Och sorgen som man bär med sig hela tiden bär med sig lär sig att leva med, tiden läker alla sår jag vet inte, men man lär sig att leva med dem, såren, sorgen. Mamma, farfar, farmor, ni finns i mitt hjärta. Alltid.


*
Finaste, vackraste musiken just nu är isländska
Seabear - lyssna här. Låten I sing I swim, älskar! Kolla genast upp albumet The ghost that carried us away (Morr Music, 2007). Release 20 augusti /dotshop.se

seabear




***citatet ovan från en dikt av Paul Verlaine



Uppdatering: Mer att kolla upp - Stars nya album In our bedroom after the war (release 25 augusti) och låten The night starts here, låter mycket bra!