Anton Corbijn: Control
Anton Corbijn: Elvis Costello (Amsterdam, 1977)
*
P.S. I kommentarerna finns nån slags personlig uppdatering/rapport om läget. För er som är intresserade : )
Fast man kan göra mycket i färg också. Jag kan gilla när man går ifrån det där överesteticerande. Kolla ex (ex) www.olarindal.com. Puss!
jo :) visst absolut! gillar färg också... ska kolla olas bilder, de jag har sett tidigare har jag gillat
haha, "(ex)"nu fattade jag... puss tillbaka
idag har jag lagat lax och lax och lax... laxsoppa (massor, typ 5 portioner) och potatisskivor och lax i ugn med pesto. soppan fryser jag in, de andra åt jag till lunch idag (hade fryst lax som det började bli dags att laga nåt av)... det har jag gjort idag! lagat mat! och läst om vampyrer, den är riktigt bra den där boken ("låt den rätte komma in" av john ajvide lindqvist). vad jag borde göra: en massa annat, ringa nåra samtal, ta kontakt med a-kassan, söka jobb, gå till ateljéen och skriva skriva skriva (en till diktsamling verkar det som), och ja, om jag hade pengar så skulle jag vilja fixa/köpa grejer till lägenheten. men det känns skönt att jag har gjort nånting idag, först kändes det som den här dan skulle bli outhärdlig, kände mest bara för att gå och gömma mig, ligga i sängen bakom fördragan gardiner och läsa hela dan, sova. typ. tror jag börjat tänka en massa nu, inför begravningen på fredag, sorgen som lite grann förlamar mig. igår läste (och letade jag efter) dikter att läsa upp på begravningen, men jag bara grät när jag läste och insåg att jag inte kommer klara av det, det är bara för mycket, vet hur det blir när jag står där. jag tyckte såå mycket om min farmor, hon har betytt massor för mig, går inte att säga med några enkla ord. eller snarare: jag kommer bara brista i gråt om jag försöker. jag läste astrid lindgrens ord (från ronja rövardotter) "Du fattas mig!" som ronjas pappa utropar när skalle-per dör... och då grät jag bara ännu mer. hittade flera fina dikter. jag funderar på vad man kan göra, som ett alternativ till att läsa, nån symbolisk/rituell handling, det känns viktigt. vill ju sända några ord till henen ändå, kanske kan man skriva nåt på en liten lapp, vika ihop den och fästa den/vika in den mellan kronbladen på en ros eller nåt, den där blomman man lägger på kistan när man tar farväl. ja herregud, det svindlar bara jag tänker på det, begravningar, avsked, avslutningar, bröllop, födslar - allt sånt där berör mig så mycket numera; det är som om allt väller upp inom en, allt som var som inte är längre. hela jävla livets smärta, och att det är nåt vacker i allt det. fast det gör ont...
(oj, det blev en lång text, hade bara tänkt skriva en kort liten dagsrapport, kände inte det var något jag ville göra ett vanligt inlägg av)
två roliga saker som hänt:
jag blev häromveckan (egentligen ånnu tidigare) tillfrågad om jag ville bidra med en text till horisont (kulturtidskrift) och på en kväll inspirationsskrev jag en text, det var så underbart, fan vilken härlig känsla när det bara kommer över en idéer, inspiration, sammanhang. texten (nån slags prosatext blev det) kommer alltså publiceras, kul! kolla nästa nummer (tema: folkbibliotekens framtid)
och sen ska jag nångång framöver (under hösten) dj:a på indigo, pratade lite löst om det tidigare i vintras och nu verkar det bli av, har lämnat namn och telefonnummer och nu står jag med på en lista, jaa :) så glad! när jag vet närmare vilket datum skriver jag nåt om det här på bloggen också...
haha, på den här bloggen skriver jag tydligen kommentarer istället fär inlägg... hm, men det blir kanske mer spännade på det sättet. eller alldeles bakvänt. oväntat. dumt. vet inte. bara blev så...
Jag gillade i allafall det! Kram!