ristarinsinamärken

draw a map to get lost

Himlen öppnar sig och regnet öser ner, åskan mullrar, det blixtrar till; en befriande känsla. Fönstret står vidöppet, jag hör regnet slå mot asfalt, takpannor, fönsterbläck. Och jag har just upptäckt fantastisk ny musik, en slags stilla lycka sprider sig, en värme, ödmjukhet och mitt i allt detta sorgen; beskedet att min älskade farmor, som blev 96 år gammal, nu lämnat oss sjunker långsamt in, och griper tag, gång på gång, vrider om, suger tag och tårar tränger fram, insikten som efter en stund lyser: vit skrift över den blygrå himlen. Ännu en älskad människa har försvinnit ur mitt liv och det är inget jag kan göra, döden ständigt men nu de senaste åren så uppenbart påtaglig och konkret närvarande i mitt liv. Och sorgen som man bär med sig hela tiden bär med sig lär sig att leva med, tiden läker alla sår jag vet inte, men man lär sig att leva med dem, såren, sorgen. Mamma, farfar, farmor, ni finns i mitt hjärta. Alltid.


*
Finaste, vackraste musiken just nu är isländska Seabear - lyssna här. Låten I sing I swim, älskar! Kolla genast upp albumet The ghost that carried us away (Morr Music, 2007). Release 20 augusti /dotshop.se






***citatet ovan från en dikt av Paul Verlaine



Uppdatering: Mer att kolla upp - Stars nya album In our bedroom after the war (release 25 augusti) och låten The night starts here, låter mycket bra!

Raring, mötte Sofia på gatan igår och hörde om din farmor. Så hemskt tråkigt. Kram till dig!

Jag älskar första Seabear EP:n, men har inte hört den nya. Att det nu är ett band på sju personer låter härligt isländskt. Måste kollas upp.

Kärlek och respekt, Ulrika, och ett deltagande i sorgen. Kram!

åh, jag hade helt glömt den verlaine-dikten! älskar den, så fin.
och, jag beklagar sorgen.

robban: tack det värmer. när kommer du till sthlm förresten? hoppas vi har möjlighet ses då!