ristarinsinamärken

draw a map to get lost

John Maus låter som ett Joy Division iklädda en dammig och lite söndertrasad Magnetic Fields skrud, med det dämpade, domedagsaktigt vackra ljudlandskap som minner mig starkt om Swans (Michael Gira; Young God Records, Angels of Light, Akron/Family); den skönt dova rösten lindar in mig i ett slags behaglig sorgsenhet, låtarna är i grunden raka, enkla poplåtar i en burkig och väldigt charmig lo-fi-produktion, och efter ett par genomlyssningar är jag helt såld. Love is real (Upset! The Rythm, 2007)heter senaste albumet, här är två låtar att lyssna på:

* Silent Chorus

* Do your Best


uppdatering: och nu när jag hört HELA albumet ett antal gånger förstår jag bättre de där referenserna till Ariel Pink, visserligen har de ju spelat ihop och så, men musiken har helt klart stort släktskap med Ariel Pinks aviga, knäppa,  eklektiska discopop-lo-fi-punk, fantastiskt bra med andra ord!



Artwork/photography: Hans Bellmer


*
Tack till Let´s Pretend We´re Bunny Rabbits

ja, visst, fantastiskt! har förresten kommenterat nåra inlägg på din sida precis alldeles nyss + att jag nu la in din blogg som en länk i min länklista

Hej! Ja, jag såg det, tackar. Svaret dröjde lite, mest för att jag inte riktigt visste vilken blogg jag skulle skriva det i, din eller min? Ett ständigt dilema.

Tack för länken. Har länkat din blogg också. Tycker mycket om den.

Var Pastels bra? Jag har precis börjat lyssna på dem, men tycker redan mycket om dem. ASS hade varit kul att se, han är ju faktiskt otroligt bra. Men jag har tyvärr inte riktigt pengar till det. Men kommer det några bra band i januari kommer jag säkert gå och titta på dem, och konsertsällskap tackar jag aldrig nej till. Såg att King Creosote kommer till Sverige någon gång i framtiden, och det tänker jag absolut inte missa.

Jag kan inte sluta lyssna på john maus. Genialiskt.