En broshyr om smärta

Det är ju så
att man dör hela tiden. Från första början
automatiskt
när man öppnar ögonen
och ser den vägen framför sig. Man kan inte
hjälpa att det är så

man blir så försiktig
man lyssnar efter blod i mörkret

Apoteket har en broshyr nu
om smärta

NÄSTAN VARANNAN SVENSK HAR ONT
HELA LIVET BLIR LIDANDE
SMÄRTA FÖDER SMÄRTA
BARA DU VET HUR ONT DU HAR

Det står att smärta är en klocka som väcker
och ringer med en ton om det blir fel
 - och man måste göra någonting
och fråga någon och ringa

Smärtan är mitt i det som heter livet
där man själv är den tonen

där man själv är innehavare av blodet

Det som så lätt rinner ut
eller drabbas av förskämning

Men inte ens smärtan är något annat
än en lystring
till små tunna
trumpetfanfarer från fiendens nu uppställda
dödsplutoner
1000 man
helt i tenn
och metallsmaken känns redan

Om man så märker
att man håller på
att bli kall om fingrarna
kan det vara tecken på någon liten
och hela tiden samma
skarpa ömtålighet. I kyla kan man se på sin andedräkt
om den darrar
om den så att säga står och gör någonting

Det är signalen, det är varningar om igen
Så att till slut hela levandet blir denna seismograf
ja allt liv, alla dessa yttringar kan bli
ett oskiljaktigt
molande pendlande. Smärtan och dess
mer eller mindre tillfälliga lindring
som går hand i hand och blir till en

nervös människa
 - som ändå hela tiden
försöker bränna sig, eller helt enkelt gör det

Men man får inte
gripas av bottenlöshet
inte ta solnedgångar alltför djupt
inte döma sig
till döden

bara undvika
om möjligt. Broshyren
tar inte upp allt. En vän
vaknade en morgon av
att någonting stack ut ur hans
ögon. Jag har någonting själv
ibland här nere inuti
som jag
behärskar
Allt detta

Vi skulle resa oss mot det egentligen!
Vi skulle kasta ut tabletterna

Men tabletterna kan vara bra
Ibland kan man höra en räv
skrika så hemskt som om den just har blivit flådd och

skriker med pälsen. Ingen människa
kan göra ett sådant skrik för den smärtan finns inte
bland människor, bara allra längst ner

men det ligger mat
och mycket annat över

 - och ändå att allt vad det handlar om
är att det gör ont

och att ingen annan vet
fast nästan alla har det, eller varannan

Och man ska inte stå
på broar för länge, eller
ge sig ut på isar, inte ens om det är soldropp och vår
och isarna bräker som lamm

Det är så farligt


 - Tomas Tidholm, ur En broshyr om smärta, 1997


 

Kommentarer
Postat av: Peter Björkman

Den där är underbar. Gillar också Friluftsliv i strandområden väldans mycket....

Postat av: ulrika

ja, visst är den, i all sin enkelhet, en lekfullhet där, mitt i smärtan, uppriktighet kanske...

jag gillar den där boken med små prosatexter, otroliga historier tror jag den heter.

sen är ju hans och anna-clara tidholms barnböcker underbara!

2006-04-05 @ 21:58:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback