Skrivandet: skönhet/skevhet
Oordna sinnena, skrev Rimbaud. Kan man det? Känna med ögonen. Smaka med händerna. Osv.
Och hur språket hela tiden drar mot skönheten. Hela tiden detta med poesi och skönhet. Att språket språket skönheten står i vägen. Jag måste bort från och igenom och ut på andra sidan. Vill ha allt det där andra också smutsen oljudet skräpet white noise*. Skönheten i det. I det oväntade. I det fula uppbrutna i bakgrundsbruset. I störningarna. Att skönheten finns där men ser annorlunda ut. Än det vi förväntar oss.
Om mina texter säger man: finns viljan till skönhet. Att det är karaktäristiskt. Och jag kommer inte undan. Ja, jag vill skönhet. Poesi är skönhet. Men också allt det andra. Och om formen, kompositionen: det arkitektoniska i dem. Men denna gång handlar det inte längre om ordnandets princip. Utan om oordnandets, osorterandets princip.
Alltså: skönhet och skevhet
distortion (förvrängning, vrickning). Ja, just distortion är ett nyckelord här. Och:
white noise
störningar
paradoxer
oordnandets princip
Sen om jag lyckas med mina intentioner är förstås en helt annan sak.
Men att skriva är också att misslyckas. Gång på gång. Oundvikligen. Därav frustration otillfredställelse och en ständig strävan efter att fortsätta skriva? Misslyckandets princip? Misslyckandet som förutsättning för skrivandet?
----
Not.* White noise is a type of noise that is produced by combining sounds of all different frequencies together. If you took all of the imaginable tones that a human can hear and combined them together, you would have white noise.
The adjective "white" is used to describe this type of noise because of the way white light works. White light is light that is made up of all of the different colors (frequencies) of light combined together (a prism or a rainbow separates white light back into its component colors). In the same way, white noise is a combination of all of the different frequencies of sound. You can think of white noise as 20,000 tones all playing at the same time.
Because white noise contains all frequencies, it is frequently used to mask other sounds. If you are in a hotel and voices from the room next-door are leaking into your room, you might turn on a fan to drown out the voices. The fan produces a good approximation of white noise. Why does that work? Why does white noise drown out voices?
Here is one way to think about it. Let's say two people are talking at the same time. Your brain can normally "pick out" one of the two voices and actually listen to it and understand it. If three people are talking simultaneously, your brain can probably still pick out one voice. However, if 1,000 people are talking simultaneously, there is no way that your brain can pick out one voice. It turns out that 1,000 people talking together sounds a lot like white noise. So when you turn on a fan to create white noise, you are essentially creating a source of 1,000 voices. The voice next-door makes it 1,001 voices, and your brain can't pick it out any more.
Tack för din kommentar! Jag är mycket förtjust i klimt..
På mitt kylskåp har jag en artikel om konstnären Petter pettersons verk om "den envisa drömmen som inre räds misslyckanden". När jag gör musik är det alltid dissonanser som smyger sig in.. Utan det som är fult o falskt blir det liksom inte vackert eller jag vet inte om vackert är rätt ord.. trovärdigt, mänskligt?.. Jag tror också att det beror på sinnesstämmning osv. jag tycker om vackra bilder, möbler, kanske blir yttre skönhet en kontrast till inre kaos ibland.
Och det ofullbordade äger en sällsam skönhet.
"There's nothing that makes you so aware of the improvisation of human existence as a song unfinished. Or an old addressbook" - Carson McCullers
Spännande med romansen,, hoppas du berättar mer snart.
Tycker det känns genom dina ord hur ditt manus växer.
varmaste, anna