ristarinsinamärken

Jag har en himmelssäng
i vinterträdgården.
Jag har en murken himmelssäng
i den vilt förtvivlade vinterträdgården.
Jag har en hängskena också
och en rotationsvinkel.
Jag har en krypgräns
och ett nivåberoende fasfel.
Jag har ett märkligt mossbelupet
smyckeskrin som ingen har sett.
Och en järnvägsstation.
Jag har en liten järnvägsstation
strax innan natten börjar.
Dit brukar jag vandra ibland
tillsammans med alla dem
som fattas mig.
Där brukar jag älska dem
populärvetenskapligt.

Och kvinnorna.
Och kvinnorna som skymtar i tågfönstren.
Och draperierna.
Och draperierna som fladdrar i deras nyfallna hår.
De underjordiska sköna psalmer som
de riktiga kvinnorna
har hämtat upp ur min älskades sömn.
Redan imorgon kommer ni att kunna läsa dem
i era tidtabeller.

- Kristina Lugn, ur Hundstunden, 1989