heja nina björk!
"I Expressen i går skrev vice ordförande i kristdemokraterna, Maria Larsson, att jag borde bli medlem i hennes parti.
Enligt henne har nämligen hon och jag samma syn på svensk barnomsorg. Förenklat uttryckt: vi dissar båda dagis. Jag gjorde det i en krönika jag skrev här i DN i söndags, och Larsson gör det eftersom hon är medlem i kd.
Maria Larsson skriver att när hon säger samma sak som jag blir hon kallad "bakåtsträvare och könsförrädare". Hon verkar dock hoppas att sådana invektiv ska minska när även jag, som än så länge nog har mer feministiskt cred än hon, ställer mig frågande inför att kvinnors heltidsarbete är synonymt med kvinnors lycka.
Men vet du vad, Maria Larsson? Jag är inte könsförrädare och nu har du en jättechans att visa att du inte heller är det. Är du med på följande? Kvoterad föräldraledighet, ingen dagisstart före två års ålder, sex timmars arbetsdag, lika lön för alla sorters arbeten, sänkt materiell standard och förbud mot småbarnspappor att arbeta heltid.
Nej, tänkte just det. För skillnaden mellan dig och mig är att du vill att män ska kunna fortsätta att arbeta heltid fast de får barn och kvinnor ska kunna välja att vara hemma med barnen lite mer. Det vill säga att föräldraskapet ska fortsätta att vara frivilligt för män och obligatoriskt för kvinnor. Medan jag vill att både kvinnor och män ska börja leva andra liv. Liv där vi säger nej till ett arbete som omfattar så stora delar av våra dagar att det blir det enda vi hinner med. Liv där vi stiger av konsumtionshetsen och säger: Nej, vi behöver inte köpa någon ny täckjacka i år. Liv där vi säger att det viktigaste vi kan ge små nya människor är tid, tid och tid.
Vad feminism ska vara är inget för evigt fastslaget. Vid den historiska tidpunkt då kraven ställdes på utbyggd barnomsorg och kvinnors rätt till heltidsarbete var det möjligen de rätta kraven att ställa. Men nu har vi levt i den verkligheten ett tag och börjat inse: det vart inget bra. Vi mår inte bra. Våra barn mår inte bra. Det fungerade inte att alla föräldrar (och inte bara män) lever som om barn inte existerar, som om barn inte gör någon skillnad i ens liv.
Och visst, kvinnor mår sämre än män av att få ekvationen föräldraskap och arbete att gå ihop. Det är sant. Av detta kan vi dra slutsatsen: vi går tillbaka till det gamla. Mamma har huvudansvar för hem och barn och pappa för pengar. Av historiska, ekonomiska och ideologiska skäl är det hur det praktiska livet skulle gestalta sig för de flesta människor om kd:s förslag till vad de kallar frivillighet i barnomsorgen blev verklighet.
Men vi kan också dra slutsatsen: när vi postulerade tillväxt som det viktigaste politiska målet postulerade vi samtidigt bort människan och hennes miljö. Ingen av oss klarar av lönearbetets obegränsade härjningar. Nu får vi börja om från början. Hur ska vi leva? Hur ska vi ta hand om våra nytillkomna? Och där måste grunden vara att de flesta av dem har minst två föräldrar - då ska dessa två ägna dem lika mycket tid.
Så tack för inbjudan, Maria Larsson, men den feministiska vägen leder trots allt fortfarande inte till kd. Däremot tycker jag att ditt parti ska all heder av att ni ibland tycks inse att det finns andra värden än penningens.
Nina Björk"
Enligt henne har nämligen hon och jag samma syn på svensk barnomsorg. Förenklat uttryckt: vi dissar båda dagis. Jag gjorde det i en krönika jag skrev här i DN i söndags, och Larsson gör det eftersom hon är medlem i kd.
Maria Larsson skriver att när hon säger samma sak som jag blir hon kallad "bakåtsträvare och könsförrädare". Hon verkar dock hoppas att sådana invektiv ska minska när även jag, som än så länge nog har mer feministiskt cred än hon, ställer mig frågande inför att kvinnors heltidsarbete är synonymt med kvinnors lycka.
Men vet du vad, Maria Larsson? Jag är inte könsförrädare och nu har du en jättechans att visa att du inte heller är det. Är du med på följande? Kvoterad föräldraledighet, ingen dagisstart före två års ålder, sex timmars arbetsdag, lika lön för alla sorters arbeten, sänkt materiell standard och förbud mot småbarnspappor att arbeta heltid.
Nej, tänkte just det. För skillnaden mellan dig och mig är att du vill att män ska kunna fortsätta att arbeta heltid fast de får barn och kvinnor ska kunna välja att vara hemma med barnen lite mer. Det vill säga att föräldraskapet ska fortsätta att vara frivilligt för män och obligatoriskt för kvinnor. Medan jag vill att både kvinnor och män ska börja leva andra liv. Liv där vi säger nej till ett arbete som omfattar så stora delar av våra dagar att det blir det enda vi hinner med. Liv där vi stiger av konsumtionshetsen och säger: Nej, vi behöver inte köpa någon ny täckjacka i år. Liv där vi säger att det viktigaste vi kan ge små nya människor är tid, tid och tid.
Vad feminism ska vara är inget för evigt fastslaget. Vid den historiska tidpunkt då kraven ställdes på utbyggd barnomsorg och kvinnors rätt till heltidsarbete var det möjligen de rätta kraven att ställa. Men nu har vi levt i den verkligheten ett tag och börjat inse: det vart inget bra. Vi mår inte bra. Våra barn mår inte bra. Det fungerade inte att alla föräldrar (och inte bara män) lever som om barn inte existerar, som om barn inte gör någon skillnad i ens liv.
Och visst, kvinnor mår sämre än män av att få ekvationen föräldraskap och arbete att gå ihop. Det är sant. Av detta kan vi dra slutsatsen: vi går tillbaka till det gamla. Mamma har huvudansvar för hem och barn och pappa för pengar. Av historiska, ekonomiska och ideologiska skäl är det hur det praktiska livet skulle gestalta sig för de flesta människor om kd:s förslag till vad de kallar frivillighet i barnomsorgen blev verklighet.
Men vi kan också dra slutsatsen: när vi postulerade tillväxt som det viktigaste politiska målet postulerade vi samtidigt bort människan och hennes miljö. Ingen av oss klarar av lönearbetets obegränsade härjningar. Nu får vi börja om från början. Hur ska vi leva? Hur ska vi ta hand om våra nytillkomna? Och där måste grunden vara att de flesta av dem har minst två föräldrar - då ska dessa två ägna dem lika mycket tid.
Så tack för inbjudan, Maria Larsson, men den feministiska vägen leder trots allt fortfarande inte till kd. Däremot tycker jag att ditt parti ska all heder av att ni ibland tycks inse att det finns andra värden än penningens.
Nina Björk"
Kommentarer
Trackback