kärlek & feber: sex & the city

(några osorterade mer eller mindre intressanta funderingar kring en amerikansk tv-serie)


efter nästan fyra dygn, nåja inte riktigt, men efter fyra dygns sjukdom, feber och ont i halsen, och efter att ha spenderat nästan lika mycket tid med att titta på sex & the city (förutom första dygnet då jag i princip bara sov) känner jag mig tvungen att säga något om carrie och hennes vänner; efter att ha umgåtts med dem så intensivt och länge i sträck, delat deras glädje och sorg, blivit deras vän har jag börjat gilla dem, på riktigt. de har nästan blivit verkliga för mig...

trots att de är karikatyrer/stereotyper så utvecklas de ju ändå. de följer vissa mönster, beter sig på ett visst sätt, vill saker, har drömmar, förväntningar; de skiljer sig alla åt i det, representerar olika kvinnotyper. men så tänker jag: men är vi inte alla isåfall stereotyper, vi faller tillbaka i vissa mönster, beteenden. särskilt när det gäller relationer och kärlek. visst, erfarenheter, vi utvecklas förändras men samtidigt hela tiden denna motrörelse; vi faller in i, faller tillbaka i, vi upprepar, vi regrederar, vi gör samma sak om och om igen. är vi inte alla karikatyrer. och samtidigt inte: vi är väldigt mycket mer komplexa. och återigen: samtidigt så förutsägbara.

carrie är den jag definierar mig med mest, kanske för att hon är den skrivande tänkande personen, allt det där som pågår i huvudet, ständigt, hela tiden, tankar röster ord, saker man hört tidigare under dagen, hela tiden monologer samtal. och kanske också för att hon är den enda som klär sig någorlunda i min smak; hon har burit några fantastiska klänningar. och naturligtvis, för hennes komplicerade förhållande till män (ja, de har väl alla fyra komplicerade förhållande till män om än på olika sätt). men fixeringen, eller detta: hon tänker för mycket, är vidsynt, öppen, seende, ärlig men samtidigt instängd, fastnar i saker, kan prata bort, förklara och bortförklara, ljuga för sig själv, se sig själv utifrån men älta och älta utan att egentligen komma vidare; ser gärna till att komplicera, förstöra, det destruktiva draget, att med jämna mellanrum dras till “fel” sorts män; och sen när det är bra då tror man inte på det heller... hm, nåväl, det här med mr big har jag aldrig riktigt fattat men det är uppenbarligen en väldigt stark attraktion där, och annat också såklart. han är bara inte MIN typ, är väl därför. men jag har naturligtvis haft min "mr big" jag med. aidan däremot var väldigt fin... ja, där kan man snacka om att förstöra något som var bra. suck.

och sen hela den här amerikanska tv-serie-grejen, så lättsmält ändå i slutänden, ytligt, man får vad man vill ha, ett koncept en formel. men det här fungerar förvånansvärt bra (annars är mina favoriter six feet under och l word, tycker ändå att de båda är i en klass för sig vad gäller amerikanska sex- & relations-tv-serier). tycker att den ställer endel frågor kring moderna förhållanden och sex, som faktiskt är relevanta men serverade på ett relativt lättsmält sätt, utan att förringa frågorna i sig, det är allvarliga och viktiga frågor trots allt. men minns att jag tyckte de första tre-fyra avsnitten av sex & the city jag såg på tv (repriser) bara var ytliga och fåniga (första säsongen), men någonstans påvägen fångades jag av det. (dessutom var den första säsongen inte alls lika bra som den följande... osv. osv.)

men gillar det naturligtvis också för att jag (på gott och ont) så väl känner igen mig i dessa ständigt upprepande desperata frågor och funderingar kring relationer och storstaden som fenomen (jag älskar!) och kärlek och vänskap. som flyger runt i mitt huvud men som inte alltid får något svar. som jag måste ställa om och om igen. för att kunna leva för att känna att jag lever.

sen undrar jag: finns dessa amerikanska kvinnor på riktigt, som pratar med varann såhär? jag har inga vänner som jag pratar så där ogenerat och rakt med om sex. pratar knappt om sex med någon av mina vänner, lite grann sådär visst, men väldigt inlindat och försiktigt. jo, jag och M brukar visserligen göra det när vi är lite på fyllan, det är väldigt kul, och just för att han är kille. och jag och S förstås (nu senast på en lunch för någon vecka sen). men ändå. inte på samma sätt. skulle vi inte kunna göra det, allvarligt talat; behöver vi inte det!?

----

ska inte bli långrandig nu, ville bara tala om vad jag gjort de senaste dagarna i min ensamhet med feber och en hals som gjort så ont att jag knappt kunnat svälja min egen saliv än mindre försöka äta eller dricka. men med lite vilja och envishet och trots mot smärtan har det ändå gått rätt bra...

jag är nästan mig själv igen.

nu ska jag krypa ner i sängen igen och se tredje säsongens två avslutande episoder. och sen börja på nästa. ja, än är jag ínte riktigt riktigt frisk.

Kommentarer
Postat av: maggie

bra skrivet! jag älskar sex and the city. ju mer man ser det, ju mer upptäcker man. vassa repliker, sanningar, feminism, starka känslor, snygga kläder...sista säsongen tycker jag allra mest om. den är så allvarlig och stark.

Postat av: maggie

och, jo, vi behöver det!

2006-02-21 @ 19:39:59
Postat av: ulrika

ja, vad ska vi göra, starta en blogg på nätet för samtal om sex ; ) äh, vet inte. men menar det samtidigt som ett förslag. på allvar. men det kan bli rätt misslyckat också. kanske. men man kan dra ihop några kompisar och bara träffas och prata; men det är väl kanske inte så enkelt... men en blogg kanske : ) folk verkar kunna pratat rätt öppet om allt möjligt på bloggen. man kunde vara några stycken som startade en blogg tillsammans, och sen skrev om valfri fråga/problem och sen fick folk kommentera... jag vet inte. men man kan iallafall fundera lite...

2006-02-21 @ 21:08:14
Postat av: maggie

ja, du har rätt i att bloggvärlden är lite friare än den vanliga världen. absolut värt att fundera på...

2006-02-22 @ 12:20:54
Postat av: Josefine

bra idé! många har nog en massa föreställningar om vad man kan och inte kan göra och samtidigt känna sig som sig själv. man vill inte identifiera sig med det sexualiserade samhället och leva upp till dess krav. många kan nog bli hämmade av det eftersom man sällan talar om vad ens vänner och andra "vanliga" egentligen gör!
jag älskar också sex and the city och där fyller faktiskt ofta charlotte denna funktion. trots hennes pryda framtoning vill hon ha och har ett ganska vidlyftigt sexliv. visst kan man inponeras av samantha men hon kan vara ganska svår att identifiera sig med!

2006-02-22 @ 17:35:52
URL: http://joseful.blogspot.com
Postat av: Josefine

aah, ett obehagligt stavfel måste rättas till: imponeras ska det vara!

2006-02-22 @ 17:37:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback