ristarinsinamärken

och hästarna skriver du hästarna jag tänker på sommaren hagarna de surrande flugorna i fönstren de
varma handflatorna kropparna de tunga hovarna och öronen som rör sig jag rör mig simmar ut i vattnet
alltid mörkt insjövatten och fiskarna som biter mig i tårna och puss och kram skriver du i brevet puss och
kram ha det bra vi ses ta hand om dig kram din vän amie hur är det jag mår bra men det är tyngre nu att
släpa på alla kassar gå längs kanterna vid perronger kajer broräcken hustak jag får svindel och tappar
hela tiden balansen jag saknar dig  hur mår du hur är det i öknen vad tänker du på saknar du något hör av
dig till mig innan allt går sönder lampor fönster speglar jag ligger i sängen ute är det minus tio grader jag
behöver mer ljus jag ser inte handen framför mig det är bara svarta skogar svart vatten svart svart allting är
som rymden här




ryggen värker hela tiden huvudet axlarna och ögon ögon i väggarna taken jag viskar tystare tystare jag
längtar jag river isär och därinne i mörkret står en man och en kvinna jag talar om dem jag rör mig in och ut
ur dem hur honung och mandel och törst hur blommor och rivsår och törst hur oron lägger sig ner och i
gräset senare och i gräset sedan jag väntar och du tar jag hatar och du tar och du går in bland skuggorna
träden viskar tätt tätt du står så nära vi står så nära så långt ifrån jag slår dig över fingrarna du slår mig över
fingrarna du slår mig över ryggen axlarna låren stora stjärnbilder när vi dricker varm mjölk ur glas och slår
sönder glas skär i trä väggar hud och vi slår och slår vi vet inte vad vi gör det brinner ett hårt ljus i oss en
annan konstruktion
 
antecknar

rymd

tills glaset är fyllt av siffror

rymd




och bilderna de spruckna kärlen händerna hästarna det rinner svart bläck svart tjära bensin olja det rinner
det blänker det svider det bränner det här är en natt nätter dagar månader år en brist ett slags väntan i
evighet amen




(Dikten är tidigare publicerad i Lyrikvännen nr 2/2005)