Sarah Kane: ur Törst

A:

Och jag vill leka kurragömma och ge dig mina kläder
och säga till dig att jag gillar dina skor och sitta i
trappan när du tar dig ett bad och massera din nacke
och kyssa dina fötter och hålla din hand och gå och äta
en bit och inte ha något emot att du äter upp min mat
och träffa dig på Rudy´s och prata om vad som hänt
under dagen och skriva ut dina brev på maskin och bära
dina kartonger och skratta åt din paranoja och ge dig
kassetter som du inte lyssnar på och se bra filmer och se
usla filmer och klaga på radioprogrammen och ta kort
på dig när du sover och gå upp tidigt för att köpa kaffe
och bagels och wienerbröd åt dig och gå till Florent och
dricka kaffe vid midnatt och låta dig ta mina cigaretter
och aldrig kunna hitta någon tändsticka och berätta för
dig om teveprogrammet jag såg igår kväll och ta dig till
ögonkliniken och inte skratta åt dina skämt och vilja ha
dig på morgonen men ändå låta dig sova en stund och
kyssa din rygg och smeka din hud och berätta för dig
hur mycket jag älskar ditt hår dina ögon dina läppar din
nacke dina bröst din röv din
och sitta i trappan och röka tills din granne kommer
hem och sitta i trappan och röka tills du kommer hem
och oroa mig när du är sen och bli imponerad när du är
tidig och ge dig solrosor och gå på din fest och dansa
mig sanslös och vara ledsen när jag har fel och lycklig
när du förlåter mig och titta på dina fotografier och
önska att jag alltid hade känt dig och höra din röst i
mitt öra och känna din hud mot min hud och bli rädd
när du är arg och ditt öga blivit rött och det andra  ögat
blått och ditt hår åt vänster och ditt ansikte orientaliskt
och säga till dig att du är underbar och krama dig när
du är orolig och hålla om dig när du mår dåligt och vilja
ha dig när jag känner din lukt och förolämpa dig när jag
rör vid dig och gny och gnälla när jag är hos dig och
gnälla och gny när jag inte är det och söla över dina
bröst och omsluta dig om natten och frysa när du tar
filten och svettas när du inte gör det och smälta när du
ler och lösas upp när du skrattar och inte fatta varför du
tycker att jag är avvisande mot dig när jag inte är
avvisande mot dig och undra hur du kan tro att jag
nånsin skulle kunna avvisa dig och undra vem du är
men acceptera dig i alla fall och berätta för dig om
vallpojken som förtrollades av ett skogsrå och som flög
över havet för att han älskade dig och skriva dikter till
dig och undra varför du inte tror mig och ha en känsla
som är så djup att jag inte kan sätta ord på den och vilja
köpa dig en kattunge som jag skulle bli svartsjuk på för
att den skulle få mer uppmärksamhet än jag och hålla
kvar dig i sängen när du måste gå och gråta som ett barn
när du till slut gör det och utrota kackerlackorna och
köpa presenter till dig som du inte vill ha och lämna
tillbaka dem igen och fråga om du vill gifta dig med mig
och du säger nej ännu en gång men fortsätter fråga för att
även om du tror att jag inte menar det så gör jag det har
alltid gjort det sen allra första gången jag frågade dig
och vandra genom stan och tycka att den är tom utan
dig och vilja ha det du vill ha och tycka att jag håller på
att förlora mig själv men veta att jag är trygg hos dig och
berätta för dig om mina sämsta sidor och försöka ge dig
det bästa jag har av mig för du förtjänar ingenting
mindre och svara på dina frågor när jag helst inte skulle
vilja och berätta sanningen för dig när jag verkligen inte
vill det och försöka vara ärlig för att jag vet att du
föredrar det och tro att allt är slut men hålla mig kvar i
bara tio minuter till innan du kastar ut mig ur ditt liv
och glömmer vem jag är och försöka komma dig
närmare för att det är vackert att lära känna dig och väl
värt ansträngningen och tala till dig på dålig tyska och
ännu värre hebreiska och älska med dig klockan tre på
morgonen och på något sätt på något sätt på något sätt
på något sätt förmedla någonting av den överväldigande
odödliga oemotståndliga kompromisslösa alltom-
slutande alltberikande sinnesutvidgande ständigt
pågående aldrig upphörande kärlek som jag känner för
dig.



Sarah Kane; ur Törst. Samlade pjäser, Teatertidningen, 2004



-------------

Delar av just detta parti i Sarah Kanes pjäs lästes högt för mig tidigare idag. Sen dess vill jag bara låta mig omslutas, läsa det om och om igen, vara i texten. Och drömma om att någon någongång. Kanske, kanske kommer tänka känna säga allt detta till mig. Eller att jag. Passar bra en dag som den här - bakis, lite avtrubbad men skör...

Kommentarer
Postat av: maggie

åh. den där texten tyckte jag mycket, mycket om.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback