ristarinsinamärken

Numera hänger jag på Facebook, precis som alla andra tydligen gör, hade jag ingen en aning om. Tills för en månad sen var Facebook en väl bevarad hemlighet för mig, jag visste ingenting om Facebook eller ens att fenomenet existerade. Nu vet jag allt. Och hänger där en stund varje dag. Trodde inte jag skulle tycka det var speciellt kul, men det visade sig vara ett förträffligt (och samtidigt lite roligt) sätt att läsa om, byta information med och komma i kontakt med vänner och bekanta, hitta gamla och nygamla osv. Tänkte att det nästan är lite som en Mina Vänner för 2000-talet (ni vet en sån där bok man hade när man var liten, där man lät sina vänner klistra in ett foto och skriva saker om sig själv, favoritfärg, vad jag vill bli när jag blir stor osv). Bli min vän i cyberspace!


*
uppdatering:

fast nu känner jag emellanåt att jag har en slags hatkärlek till facebook, man blir sjukt beroende, sitter alldeles för ofta och fixar och donar med "meningslösheter", och det känns som den TAR en massa tid - tid som borde ägnas åt andra "viktigare" saker. att det hela egentligen bara är en lekstuga för vuxna, en massa larv, helt galet, samtidigt så outgrundligt kul....
samtidigt sätter man igång en massa saker också, kommunikation, ja, samtal som kanske annars inte skulle ha ägt rum, möten som inte skulle ha blivit av. och än så länge är jag inte paranoid men kan tänka mig att det kan bli komplicerat, man måste komma ihåg vad det är för forum man rör sig i, att det faktiskt är ett offentligt rum...